# ID: svediakorp-gov458585
# author: Martin Schulz, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-09-07
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 863
# sentences: 35
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman, mina damer och herrar!
När man lyssnar till Charles Clarke och Franco Frattini tror man att man har förflyttats tio år tillbaka i tiden.
Samma diskussioner fördes i kammaren för tio år sedan.
Charles Clarke har naturligtvis rätt – det är givetvis så att den europeiska allmänheten anser att EU absolut klarar av att hantera frågor som kampen mot kriminell verksamhet, terrorism och handeln med människor och narkotika.
Varje Eurobarometerundersökning visar vad allmänheten anser att EU bör göra och högst upp på listan står att effektivt bekämpa kriminell verksamhet och skydda medborgarna mot hoten från terrorism och människohandel.
Som Charles Clarke helt riktigt påpekar måste vi samarbeta mer och jag säger som han: ingen enskild nation i vår globaliserade värld kan tackla dessa problem ensam.
Precis så är det och därför behöver vi mer samarbete, som måste grundas på ömsesidigt förtroende.
Efter att ha lyssnat till kommissionsledamot Frattini inser vi dock att det är sådant ömsesidigt förtroende som saknas och att medlemsstaternas 25 olika rättssystem innebär att de inte litar på varandra, även om de samarbetar, eftersom ett visst land kanske lagrar uppgifter i fem år medan ett annat raderar dem direkt.
En sak som inte har förändrats de senaste tio åren är att kommissionsledamoten med ansvarar för dessa frågor hävdar att EU: s institutioner behöver utökade befogenheter och ansvarsområden, samtidigt som samtliga regeringar, även vår, hävdar att allt är bra precis som det är i den tredje pelaren.
Vi kan hålla hur många debatter som helst här i kammaren, men vi kommer inte att bli mer effektiva förrän vi har löst denna konflikt.
Det är detta som vi parlamentsledamöter måste säga klart och tydligt till både rådet och kommissionen.
Ni måste sätta fart i båda institutionerna!
Tiden håller på att rinna ut för oss.
Efter att allmänheten, som ni helt riktigt påpekade, herr Clarke, gett oss en väckarklocka vid folkomröstningen vill den att vi ska bekämpa terrorismen och brottsligheten på ett effektivt sätt.
Det finns saker som allmänheten vill att vi ska ta på allvar.
En av dessa saker är tanken att det finns en europeisk identitet, som mycket väl kan leda fram till en gemensam och effektiv EU-politik.
I Tyskland, Italien, Luxemburg, Portugal och Finland var det ingen som såg bombdåden i London som endast ett angrepp på London – man såg dem som ett angrepp på oss alla, på varenda EU-medborgare.
Av den politiska händelseutvecklingen att döma är det därför uppenbart för mig att det finns ett värdesystem som är viktigt för alla EU-medborgare och som de vill försvara med gemensamma krafter.
Det har alltså länge har funnits en värdebaserad grund för vårt EU, och EU kan därför givetvis anförtros försvaret av dessa värden.
Detta är viktigt i två avseenden.
Å ena sidan – och här ställer jag mig bakom Charles Clarke till 100 procent – får vi inte vara blödiga.
Jag är medveten om att det är att uttrycka sig ganska krasst.
De som hotar våra värden, oavsett om de är terrorister eller brottslingar, hyser inga betänkligheter – de saknar all respekt för grundläggande medborgerliga friheter.
Därför måste vi bemöta dem med samma tydliga medel: de som ägnar sig åt våld, terror och kriminell verksamhet måste behandlas strängt av säkerhets- och ordningsansvariga.
Det finns inget alternativ.
Ett annat mått på demokratins styrka är dock att den både kan agera tufft och samtidigt garantera att hederliga och laglydiga medborgares grundläggande medborgerliga rättigheter respekteras.
Ni nämnde proportionalitetsprincipen och det är den som är lösningen på detta problem: stränghet å ena sidan och garanterade grundläggande medborgerliga rättigheter å andra sidan.
Vi måste nå en sådan lösning, men detta är bara möjligt om dels EU: s institutioner, dels de nationella institutionerna litar på och samarbetar med varandra.
Den sista punkt som jag vill ta upp rör frågan om hur vi hanterar fundamentalister.
Oavsett vilken slags fundamentalism vi talar om finns det ingen plats för den i EU: s civila samhälle.
När det gäller den muslimska fundamentalismen måste det sägas att det inte finns något kristet samhälle som kommer att lyckas isolera muslimska fundamentalister – detta är en uppgift framför allt för de moderata muslimska samhällen som utvecklas i riktning mot demokrati, och ett tydligt exempel på det är Turkiet.
I Turkiet håller en muslimsk regering på att införa våra västerländska värden utifrån en stark grund, och det var mot Turkiets regering som attackerna i Istanbul, som Hans-Gert Poettering nämnde, riktade sig.
Därför får vi inte stänga EU: s dörr för dessa regeringar, i synnerhet inte Turkiets regering, eller för dessa samhällen.
Om det visar sig att våra värderingar kan få starkt stöd i ett muslimskt samhälle skulle detta nämligen krossa islamisternas tes att så inte är möjligt.
Detta är också en del av den aktiva kampen mot terrorismen.
