# ID: svediakorp-gov458584
# author: Hans-Gert Poettering, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-09-07
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 904
# sentences: 33
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman, herr rådsordförande, mina damer och herrar!
Vi kan bara uppfatta de fruktansvärda terrordåden i London den 7 juli på ett sätt, nämligen som ett nytt angrepp på vår västerländska civilisation och våra gemensamma ideal: demokrati, mänskliga rättigheter, frihet och fred.
Därför vill jag som talesman för gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater framföra vårt deltagande med offren till er, den brittiske rådsordföranden, och även vår djupa solidaritet.
När nyheten nådde oss på ordförandekonferensen, där vi befann oss då, tog vi djupt intryck av Londonborna, som reagerade med förnuft och lugn beslutsamhet och som snart återgick till något som liknade normalt vardagsliv.
Om terrorismen ska berövas alla chanser att utplåna vår västerländska civilisation är det sådant agerande vi behöver, och jag vill därför uttrycka min stora aktning för Londonborna.
Terrordåden i London är de senaste i en rad fruktansvärda händelser – New York och Washington, Bali, Casablanca, Istanbul, Madrid den 11 mars 2004, Beslan för ett år sedan och många andra.
I dagens debatt måste det, som åsyftat, klargöras att vi inte kommer att ge vika i vår strävan att bekämpa terrorismen i ord och handling och med den största beslutsamhet.
Även om Europaparlamentet, kommissionen och medlemsstaterna på senare tid har närmat sig en gemensam strategi för att bekämpa terrorismen är problemet att många av de åtgärder som har vidtagits inte har införlivats ordentligt i de olika medlemsstaternas lagstiftning eller inte har genomförts av medlemsstaterna inom de fastställda tidsfristerna.
Jag uppmanar därför kommissionen och rådets ordförandeskap att göra allt de kan för att förbättra denna situation.
Redan 2001 formulerade Europaparlamentet den roll som EU bör spela i kriget mot terrorismen.
Graham Watson, dåvarande ordförande för det berörda utskottet, var föredragande för det aktuella betänkandet liksom betänkandena från 2002 om den europeiska arresteringsordern och bekämpande av terrorism.
Den 7 juni, för bara några veckor sedan, antog vi ett mycket omfattande paket med åtta betänkanden om åtgärder mot terrorism.
Vi vet – och både rådsordföranden och kommissionsledamoten sa det i sina anföranden – att EU måste agera samfällt för att bekämpa terrorismen både i inre och yttre avseende.
Detta innebär förstås att medlemsstaterna måste samarbeta närmare, men även framför allt att EU: s institutioner måste vidta åtgärder.
Kriget mot terrorismen är i första hand en intellektuell och politisk kamp, eftersom terrorismens syfte är att utplåna den fria samhällsordning som vi lever under.
Det är därför terrorismen inte kan finnas sida vid sida med demokratin.
Om demokrati är detsamma som att slå tillbaka mot terrordåd så förutsätter detta varken mer eller mindre än att vi utnyttjar alla till buds stående lagliga medel.
Jag är djupt övertygad om att kriget mot terrorismen endast kan vinnas om vi bekämpar den innanför de ramar som vår demokrati och rättssäkerheten, inte minst den internationella rätten, medger.
Av detta följer att det inte får finnas några rättslösa områden i kampen mot terrorismen, men det innebär också att vi nu måste se det som vår gemensamma uppgift att så långt vi kan garantera våra medborgares säkerhet.
Efter andra världskriget var EU framgångsrikt då det inom ramen för den europeiska integrationen kunde ge människorna välfärd.
En av huvuduppgifterna för vårt EU i dag är att ge dem ökad säkerhet, med hjälp av gemensamma åtgärder.
I ju högre grad vi – och då menar jag er, det brittiska ordförandeskapet, kommissionen och oss alla – lyckas skydda allmänheten från terrorism och kriminell verksamhet, desto mer accepterat kommer EU i sin tur att bli.
Låt oss därför tillsammans vidta åtgärder utifrån en verkligt gemensam grund.
Till den muslimska världen vill jag säga att terrorism ofta förknippas, och rättfärdigas, med religion bland dem som sprider och deltar i terrorismen.
Att rättfärdiga terrorismen på detta vis är att förvränga islam.
De senaste åren har jag besökt ett tjugotal muslimska länder, där huvuddelen av befolkningen och deras regeringar vill ha fred och inte ett krig mellan civilisationerna.
Kan vi inte därför låta bli att göra det eviga misstaget att sätta likhetstecken mellan terrorism i islams namn och islam som helhet?
Det vi vill är att samarbeta med de muslimska länderna, i fred och samförstånd.
Det är nu vår gemensamma uppgift att göra något verkligt och konkret.
Min kollega Jaime Mayor Oreja, vår samordnare Ewa Klamt och Timothy Kirkhope kommer att ha mer att tillägga om detta som kommer att vara mycket användbart.
Det viktiga nu är att vi inte låter oss nöja med bara ord, utan att vi gör det som måste göras och att parlamentet, kommissionen och rådet agerar samfällt.
Då måste vi tydligt visa att vi vill föra en dialog med alla som strävar efter att lösa problemen på ett fredligt sätt, men att vi kommer att bekämpa alla och envar som inte vill ha fred.
Det får inte råda något tvivel om vår fasta beslutsamhet och jag hoppas därför att vår gemensamma kamp mot terrorismen – det är er kamp, herr rådsordförande, och det är kommissionens och vår kamp – kommer att bli framgångsrik.
