# ID: svediakorp-gov458575
# author: Alexander Stubb (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-09-06
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FI
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 261
# sentences: 12
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Jag är inte någon pediatriker och inte heller är jag någon expert på läkemedelsindustrin, men jag har vissa expertkunskaper genom att jag har två små barn, Oliver som är tre och ett halvt år gammal, och Emilie som är arton månader.
Till Genowefa Grabowska vill jag för övrigt säga att pappor faktiskt köper mediciner till sina barn; jag gjorde det senast i lördags på apoteket Genvall.
Jag stöder förslaget till förordning, och jag stöder också Françoise Grossetêtes utmärkta betänkande, och jag vill ta upp tre korta punkter som avser betänkandet.
Den första, som är något som vi alla vet, är att forskning om läkemedel för pediatrisk användning inte är någon bra affär.
Det är inte lönsamt, och av den anledningen görs inte tillräckligt.
Enligt min uppfattning är förslaget till förordning ett incitament för ytterligare forskning och bör stödjas.
Min andra anmärkning är att det kompletterande skydd på sex månader som kommissionen och Françoise Grossetête föreslår är en bra sak, eftersom vi för närvarande är för mycket beroende av att mediciner som är avsedda för vuxna används som medicinering direkt anpassad för barn.
Det är inte bra.
Min sista kommentar är att jag anser att det i slutändan är en fråga om huruvida vi ska bedriva klinisk forskning eller lära oss av våra misstag när barn har fått fel mediciner.
Jag stöder det första alternativet.
På samma sätt förtjänar kommissionen och Françoise Grossetêtes betänkande vårt fulla stöd.
