# ID: svediakorp-gov458572
# author: Richard Seeber (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-09-06
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 311
# sentences: 17
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Jag vill börja med att tacka föredraganden Françoise Grossetête för hennes utmärkta arbete.
Jag anser dock att kommissionen förtjänar kritik för att ha varit så långsam med att lägga fram detta förslag om läkemedel för pediatrisk användning.
Trots allt berörs 100 miljoner barn i EU.
Samordnade åtgärder på EU-nivå är därför inte bara viktigt utan nödvändigt.
Varför då?
Tre problemområden kan fastställas.
Det första är att nationella marknader för pediatriska läkemedel är alldeles för små för att vara av intresse för läkemedelsföretag.
Bara gemenskapsmarknaden är tillräckligt stor för att ha betydelse.
För det andra bör och måste kliniska prövningar på barn undvikas så långt det är möjligt.
I de fall de är absolut nödvändiga måste de uppfylla de stränga villkoren i direktivet om kliniska prövningar.
Det gör det hela ännu mer nödvändigt att göra alla provresultat tillgängliga centralt för att undvika att samma prövningar genomförs mer än en gång.
För det tredje får inte den obligatoriska undersökningen av möjliga effekter av läkemedel på barn, så som beskrivs i förslaget, hindra utvecklingen av nya läkemedel för vuxna.
Därav följer att den Pediatriska kommittén, som utgör en del av EMEA i London, måste åta sig den viktiga uppgiften att lösa dessa frågor snabbt för hela EU.
Kommittén bör naturligtvis också bättre kunna uppskatta behovet av läkemedel och studier vid sin bedömning av utkast till pediatriska prövningsprogram, undantag och uppskov, och vårdpersonal och patienter bör få tillgång till en tillförlitlig informationskälla.
Det är det enda sättet att bättre hantera organiseringen av de etiska och finansiella problemen som pediatriska läkemedel uppvisar.
Vi behöver skapa en harmoniserad funktionell europeisk marknad på detta område, så att vi slutligen kan ge våra barn de mediciner de förtjänar, nämligen de bästa.
