# ID: svediakorp-gov458553
# author: Jules Maaten, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-09-06
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 504
# sentences: 24
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Det behöver inte sägas att förordningen är ytterst viktig för konsumenterna.
Den är också ett bra exempel på vad EU kan betyda för medborgarna – just i en tid när många medborgare tycks vara osäkra på detta – och förtjänar därför allt vårt stöd.
Förordningen är så viktig därför att barn i dag alltför ofta ordineras läkemedel som inte har utvecklats för barn eller prövats på barn.
De positiva eller negativa effekter som användningen av dessa läkemedel kan ha på barn är därför ofta okända, med alla de konsekvenser som detta medför.
Det är därför viktigt att öka investeringarna i utvecklingen av läkemedel som är särskilt anpassade för barn.
I förslaget gör man rätt i att försöka främja utvecklingen av bra och säkra barnläkemedel genom att kräva att läkemedelstillverkarna, när de ansöker om tillstånd att saluföra ett läkemedel, ska undersöka hur lämpligt detta är för barn.
Ett annat bra exempel som har nämnts tidigare är inrättandet av en barnmedicinsk kommitté med ansvar för utvärdering och godkännande av pediatriska prövningsprogram.
Likaså kommer föredragandens förslag om MICE-programmet för pediatriska studier, för finansiering av forskning kring pediatrisk användning av läkemedel som inte omfattas av ett patent eller ett tilläggsskydd, att stimulera tillverkningen av barnläkemedel avsevärt.
Jag anser också rent allmänt att det behövs investeringar, särskilt i innovation, mer än i patentskydd, det ämne som vi diskuterar i dag.
Forskning där barn är inblandade bör naturligtvis bedrivas med stor försiktighet.
Alla slags åtgärder måste vidtas för att förhindra överlappande försök.
Det gläder mig därför att utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet redan har godkänt ett antal ändringsförslag i den riktningen.
Jag håller med var och en som säger att det är beklagligt att vi i debatten uppenbarligen har glömt bort hur viktigt barnet är och i stället har fastnat i diskussioner om vem i branschen som bör skörda störst vinster.
Jag tycker faktiskt att båda sidor har skuld i detta, och det hela är verkligen mycket frustrerande.
I princip anser jag att en sådan patentförlängning bör vara så kort som möjligt, för i slutändan är det förbrukarna, eller medborgarna, som betalar notan.
Det är deras pengar vi talar om.
Ett patent innebär ett tillfälligt monopol som beviljas för att främja innovation.
Men i förslaget är forskning ett krav och patentet ett sätt att få tillbaka kostnaderna, och detta skiljer oss från Förenta staterna.
Jag skulle därför vilja flytta strålkastarljuset bort från patentskyddet.
Vi har valt fem månader, medan föredraganden passionerat har vädjat om sex månader.
Jag har själv ändrat åsikt, först från en flexibel period till fyra månader, och nu har jag föreslagit fem månader.
Er vädjan var därför inte helt bortkastad.
Jag är dock rädd för att vi egentligen inte har närmat oss varandra, även om jag sätter värde på föredragandens arbete.
