# ID: svediakorp-gov458551
# author: John Bowis, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-09-06
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 452
# sentences: 28
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman! 20 procent av våra medborgare är under 19 år.
Med andra ord är 100 miljoner av Europeiska unionens medborgare barn.
Det är dem vi talar om i dag.
Vi talar om att hälften av de mediciner som vi tar fram för att hjälpa dem genom sitt unga liv inte är ordentligt undersökta, testade eller godkända.
Vi har det jag kallar för ” en halv aspirin-syndromet ”, vilket betyder att man ger ett barn hälften av den föreskrivna vuxendosen därför att man tror att barnet borde ha mindre än en full dos.
Det kanske inte gör någon nytta eller också kanske det skadar, eftersom barnet inte ska ha någon dos överhuvudtaget av den medicinen eller borde ha mer eller mindre.
Därför välkomnar jag starkt kommissionens förslag och föredragandens betänkande.
Lösningen ligger i hur vi stimulerar forskningen.
Detta är vad vi vill och vad våra barn behöver.
Vi måste bibehålla en balans mellan behovet av mer forskning och behovet av att hålla kostnaderna under kontroll.
Föredraganden har nämnt exemplet Förenta staterna.
Sedan systemet infördes där under 1990-talet har över ett hundra nya specifika barnmediciner kommit i produktion.
Vi vill komma ikapp där.
Debatten som vi har haft och kanske fortfarande har kretsar kring patentförlängningen.
Vissa vill ha ett varierande antal månader, några vill ha en längre period och andra en kortare.
Kommissionen föreslog sex månader.
Rådet – eller 22 medlemsstater i rådet – föreslog sex månader.
Föredraganden föreslog sex månader.
Utskottet gick med på sex månader.
Det får nog sägas att sex månader är det riktiga: det är enkelt och det är en enda förlängning.
Det är också viktigt att vi undviker dubbla förlängningar och dubbla krav.
Därför var målet med mitt ändringsförslag till artikel 36 att tydliggöra att vi inte bör ha dubbla ersättningar för samma pediatriska formulering.
Vi måste se till att det formuleras korrekt.
Det är någonting som rådet och kommissionen nu kommer att kunna studera närmare.
När jag å ena sidan hör att företag säger att vi går för långt och å andra sidan allmänheten säger att vi inte gör tillräckligt, så slår det mig att vi kanske har lyckats få till det rätt.
Vi välkomnar MICE.
Vi vill inte gärna ha möss i denna kammare, men MICE – fonden för pediatrisk medicinsk forskning – ska verkligen välkomnas.
I sin helhet är betänkandet och kommissionens förslag bra och kommer att hjälpa de två miljoner barn som nu har hälsoproblem och som skulle kunna bli hjälpta av denna åtgärd i framtiden.
