# ID: svediakorp-gov458549
# author: Françoise Grossetête (PPE-DE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-09-06
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,115
# sentences: 64
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar!
Jag har väntat länge på detta ögonblick, eftersom parlamentet har efterlyst denna särskilda EG-förordning om pediatriska läkemedel i många år.
Herr kommissionsledamot!
Ni satte fingret på den springande punkten: det förefaller obegripligt att våra barn i dag inte kan få behandling som är anpassad till deras behov.
Detta är dock en realitet.
År 2005 var ett stort antal av de läkemedel som gavs till barn inte utvecklade särskilt för pediatrisk användning.
I många fall är de produkter som används för småbarn desamma som de som skrivs ut till vuxna.
Den enda skillnaden är att doserna är mindre.
Men barn har inte samma ämnesomsättning som vuxna.
Barn behöver därför särskilt anpassade läkemedelsformer som inte bara tåls bättre, utan som också är säkrare och mer verksamma.
Detta är förordningens syfte, och jag skulle vilja tacka alla kolleger som har deltagit i arbetet.
Mitt betänkande innehåller flera viktiga förslag, som har vunnit ett stort antal ledamöters gillande.
Förslagen syftar framför allt till att klargöra de uppgifter som åligger Pediatriska kommittén, vilken kommer att inrättas inom Europeiska läkemedelsmyndigheten, i syfte att förhindra att nya kliniska prövningar utförs på barn när det inte är nödvändigt, att främja öppenheten i instrumenten, att minska de administrativa dröjsmålen, att stärka läkemedelsövervakningen, att införa en skyldighet att utföra pediatrisk forskning kring eventuella nya läkemedel avsedda för vuxna – utan att detta system fördröjer utsläppandet på marknaden av innovativa läkemedel – att förmå Pediatriska kommittén att upprätta en förteckning över barns terapeutiska behov och, slutligen, att skapa en europeisk forskningsfond avsedd att finansiera forskning om mediciner som inte skyddas av patent men som skulle kunna vara till stor nytta för barn.
Huvudpunkten i texten är likväl den om incitamentet.
Jag har lagt ned en hel del arbete på denna fråga.
Jag har lyssnat noga, och efter att ha diskuterat saken med er alla anser jag att förslaget om ett fast incitament, nämligen en förlängning med sex månader av tilläggsskyddet, är den bästa möjliga lösningen.
Denna period är den mest rättvisa och pragmatiska som vi kunde få fram.
Jag säger uttryckligen sex månader, inte fem månader.
I USA har man inrättat ett erkänt system med en sexmånadersperiod.
Varför skulle inte Europa göra detsamma?
Jag måste erkänna att jag inte riktigt förstår det ändringsförslag som Jules Maaten har lagt fram.
Herr Maaten!
Vi begär alltid att Europaparlamentet ska söka efter bättre lösningar med hjälp av riktmärkning.
I Förenta staterna finns det faktiskt ett bra system i detta hänseende, tack vare vilket omkring 100 pediatriska läkemedel har blivit tillgängliga för amerikanska barn.
Varför skulle inte vi kunna ge läkemedelsforskningen i Europa samma stöd?
Jag har det intrycket att vi ständigt köpslår, vilket jag tycker är beklagligt, eftersom det som här står på spel är barnens hälsa.
Jag anser att det är en skam, herr Maaten, att vi inte kunde enas om denna sexmånadersperiod.
Forskning är per definition förenat med risk, och om Europeiska unionen, som vi alla hoppas, vill utveckla denna strategiska sektor kan vi inte skapa ett urvattnat system eller vidta vaga åtgärder.
Några kolleger har utarbetat ett förslag grundat på proportionella belöningar.
Detta system medför dock alltför många inskränkningar.
Jag har ställt dessa kolleger viktiga frågor, frågor om folkhälsa.
Jag väntar fortfarande på svar från proportionalitetsförespråkarna.
Medan jag har väntat på information som aldrig kommer från personerna bakom dessa ändringsförslag har jag vidare funderat över skälen till denna långa tystnad.
Det handlar om att rädda barns liv, inte om att balansera debet och kredit.
Proportionalitet innebär dock att kolumnen ” sparade liv ” balanseras mot kolumnen ” försäljningsvolym ”.
Enligt det proportionella systemet – tre månader plus tre månader, eller fyra plus fyra – skulle den andra delen beviljas beroende på om en viss försäljningsvolym eller omsättning hade uppnåtts eller inte.
Jag anser att faran med detta system är att vi skulle gå från ett hälsobaserat system till ett marknadsbaserat system.
Varför?
Det finns inget EU-omfattande pris på läkemedel.
Varje medlemsstat fastställer sina egna priser, vilka som bekant varierar avsevärt.
Med det omsättningsbaserade systemet kommer laboratorierna att göra sina beräkningar och välja land utifrån de fastställda priserna, inte utifrån hälsobehoven.
Dessutom, vem kommer att kunna kontrollera försäljningssiffrorna?
Några medlemsstater har föreslagit oberoende granskningar, dock utan att närmare ange vilka förfaranden som skulle gälla.
De har inte analyserat kostnaderna, de extra dröjsmål som detta byråkratiska förfarande skulle medföra eller de eventuella gottgörelserna i händelse av tvister.
Även Europeiska läkemedelsmyndigheten menar att detta system är orealistiskt, eftersom det saknas resurser.
Vad är då nyttan med förslaget?
Mina damer och herrar!
Det proportionella systemet är varken bra eller passande.
Det system som jag föreslår grundar sig för övrigt inte på själva medicinen, utan på undersökningar som utförs i Pediatriska kommitténs regi.
Jag skulle vilja be er att noga granska detta villkor.
När det gäller förslagets konsekvenser för våra länders folkhälsobudgetar drar man i en undersökning som har lagts fram för rådet slutsatsen att ökningen av hälso- och sjukvårdsutgifterna, med en fast sexmånadersperiod, skulle bli ytterst liten: mellan 0,7 och 1,0 procent.
Slutligen ville jag i ändringsförslaget ta med en översynsklausul för incitamentet.
Efter sex år ska kommissionen utvärdera situationen, ange de exakta villkor på vilka sexmånadersförlängningen har beviljats, till vilka kostnader och till vilken nytta.
Med denna text har vi möjlighet att gå från ord till handling.
Vi måste sluta att alltid vara filosofiska och i stället bli mer pragmatiska.
Vi får inte göra något misstag.
Om vi inte upprättar en stabil ram för att främja forskningen i Europa kommer det att gynna industrin i USA och Asien.
Detta skulle därför vara en verklig politisk, vetenskaplig och hälsomässig absurditet.
Vad är EU bra för?
Förordningen kan visa medborgarna precis hur användbart EU är.
Denna fråga, som berör oss alla, kan regleras bara på gemenskapsnivå.
Ingen medlemsstat kan på egen hand stödja forskningspolitiken när det gäller läkemedelsindustrin.
Er röst kommer att vara avgörande.
Om vi säger ja till ett fast incitament på sex månader, kommer våra barn snart – tack vare Europeiska unionen – att kunna få lämpliga och säkra läkemedel.
