# ID: svediakorp-gov458538
# author: Viviane Reding, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-09-06
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,718
# sentences: 77
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Parlamentet har lagt fram ett antal ändringsförslag som jag helhjärtat stöder eftersom vi delar samma målsättning, nämligen att skydda våra barn.
Den nya tekniken ställer sannerligen oss pedagoger och politiker inför större svårigheter än vad som var fallet med de tekniker och medier som vi är vana vid, samtidigt som tekniken gör det möjligt för oss att kommunicera fritt i hela världen.
När något negativt publiceras i den skrivna pressen kan vi förhindra att det publiceras igen.
När ett negativt program sänds på TV kan vi stoppa det.
Men när det gäller Internet är våra möjligheter begränsade.
Vi måste vara medvetna om att utvecklingen av dessa nya medier för med sig en teknologisk verklighet som innebär mycket större svårigheter än traditionella medier när det gäller reglering.
Därför har vi som politiker, men också som föräldrar, ett ansvar, för jag tror att de flesta av oss här också är föräldrar: Hur kan vi skydda våra barn i denna teknologiska verklighet som inte längre kan kontrolleras på samma sätt som tidigare?
Jag vill försäkra de ärade ledamöterna om att vi inte har förblivit passiva inför detta problem.
Vi har arbetat i många år med programmet Safer Internet, och vi har märkt att exempelvis telefonjourer fungerar utmärkt.
Vi har kunnat se resultatet av dessa jourlinjer, då de fungerar tillsammans med brottsbekämpande organ.
Jag kan nämna nätverket INHOPE, som verkligen har fört arbetet framåt.
Ni får dock inte tro att Internet är helt okontrollerat.
Internet regleras på ett annat sätt.
Förut reglerades de traditionella medierna utifrån.
När det gäller Internet regleras det inifrån, av användarna själva.
Det är Internetanvändarna som med hjälp av våra telefonjourer och portaler uppmärksammar oss på det negativa innehållet.
Merparten av vår information om detta kommer därför från lärare, föräldrar och vanliga Internetanvändare.
Detta är en av de nya tillgångarna för våra politiker: vi har grupper av Internetanvändare som ägnar sig åt att kontrollera negativt material.
Som lagstiftare måste vi därför tänka på ett annat sätt och göra dessa grupper mer medvetna om det ansvar de har.
Herr talman!
Vi får dock inte glömma bort det ansvar som politikerna, utbildningssektorn och framför allt föräldrarna har.
När det gäller detta håller jag fullständigt med de ärande ledamöterna.
Om föräldrarna själva vill måste vi förse dem med hjälpmedel så att de kan skydda sina barn.
Filter är oerhört viktiga, och programmet Safer Internet bidrar med medel för att testa hur effektiva dessa filter är, för vi måste inse att alla inte är effektiva.
En av er berättade en historia om detta, och vi kan säkert berätta andra också.
Därför måste vi bidra med vad som krävs för att göra filtren mer effektiva.
Vissa ledamöter undrar varför vi inte har valt en mer restriktiv lagstiftning, varför vi föredrar ” lätt ” lagstiftning framför ” tung ”, och det kan jag mycket väl förstå.
Det finns flera svar på den frågan.
För det första är rekommendationen från 1998 fortfarande giltig.
I dag diskuterar vi en komplettering, en förbättring, ytterligare åtgärder vid sidan av dem som redan har vidtagits.
För det andra får vi inte glömma att detta i hög grad är en subsidiaritetsfråga.
Enligt direktivet Television utan gränser är det de nationella myndigheterna som ansvarar för definitionen av skadligt innehåll och de åtgärder som vidtas.
Detta utgör delvis svaret på en annan fråga som ställdes, nämligen varför vi inte nöjer oss med att i framtiden revidera direktivet Television utan gränser.
Anledningen är att alla medier inte skulle inkluderas om vi förvandlade direktivet Television utan gränser till ett direktiv om Audiovisuellt innehåll utan gränser.
Det är oerhört viktigt att alla medier ingår när det gäller det område som vi diskuterar, det vill säga inte bara audiovisuella medier och Internet, utan också den skrivna pressen.
En annan fråga som togs upp är rätten till genmäle.
I fråga om detta har våra medlemsstater haft goda erfarenheter av samreglering, för även denna fråga faller under subsidiaritetsprincipen.
Jag anser därför att vi bör fortsätta att använda oss av samreglering.
Samtidigt, herr talman, måste jag betona att det främsta målet med alla de åtgärder som vidtas med hjälp av programmet Safer Internet, direktivet Television utan gränser som kommer att bli Audiovisuellt innehåll utan gränser och alla de förordningar som vi kommer att införa, både lätta och inte lika lätta, är och förblir att skydda våra barn och ungdomar.
Därför vill jag säga till de ärade ledamöterna att det gladde mig mycket att höra från samtliga sidor att det också, och framför allt, är våld som utgör ett problem, vid sidan av pedofili som är ett brott och pornografi som fortfarande är förbjudet i vissa länder genom olika kulturella metoder.
Under de fem år som jag har varit ansvarig för mediefrågor har jag gång på gång sagt att inte bara pornografi utan också våld är mycket skadligt för våra barn.
Tack, mina damer och herrar, för att ni inser detta och bidrar till att genomföra detta, för i nuläget anses inte våld vara lika skadligt som pornografi vare sig i nationell eller i internationell lagstiftning.
Vi har alltså tagit ett mycket stort steg framåt i detta avseende.
Men, herr talman, jag tror att vad parlamentet verkligen vill höra är vad kommissionen tänker göra med parlamentets ändringsförslag som flera talare har tagit upp i kväll.
Det finns en hel rad ändringsförslag som kommissionen kommer att godkänna som de är eller med bara mindre ändringar.
Det är sent, så jag ska inte ta upp alla.
Jag ville dock inleda med de goda nyheterna, nämligen att kommissionen godkänner nästan alla ändringsförslag, dock med några få ändringar som vi kan återkomma till senare.
Jag instämmer med parlamentet när det gäller telefonjourer och filtrering.
Jag kan tillägga att jag har utlovat och vidtagit åtgärder för att säkerställa att en del av vår forskningsbudget går till att förbättra filtren, för dem som vi har nu är ärligt talat inte särskilt bra.
I den andan, fru De Sarnez, är ändringsförslag 33 om telefonjourer och filter ett av de förslag som kommissionen godkänner.
Vi kommer att stödja det i vår politik.
Däremot har vi haft en del problem med ändringsförslagen 3 och 5, främst därför att de hänvisar till konstitutionsfördraget, som vi tyvärr inte har.
Vi kan inte göra åtaganden baserat på en text som vi hoppas ska bli verklighet, men som ännu inte finns tillgänglig.
När det gäller ändringsförslag 13 vet ni att kommissionen har föreslagit datum för övergången från analog till digital television, men detta hör inte hemma i rekommendationen.
Dessutom ligger datumen en bit in i framtiden, eftersom övergången är beräknad till 2010, och den analoga televisionen släcks 2012.
Jag vill inte ägna mig åt att förutsäga framtiden.
Jag håller med om själva principen i ändringsförslag 27, som syftar till att minska den livsmedelsreklam som särskilt riktar sig till barn, men detta faller under subsidiaritetsprincipen, och jag måste säga att självregleringen inom sektorn fungerar ganska bra just nu.
Det som behövs, från både parlamentets, kommissionens och medlemsstaternas synpunkt, är att vi utövar påtryckningar så att denna självreglering blir verkligt effektiv på alla plan.
När det gäller ändringsförslag 28 anser vi inte att det tillför något och att det riskerar att skapa förvirring eftersom man talar om branscher och branscher, så varför inte alla branscher?
När det gäller ändringsförslag 29 bör ni vara medvetna om att även lokala, regionala och nationella kulturella skillnader gör sig gällande i utvärderingssystemen.
Dessa kulturella skillnader, som jag som bekant har kämpat länge för, är inte till fördel när det gäller just detta, men de existerar och vi måste ta hänsyn till dem.
Vad beträffar ändringsförslag 32, som handlar om diskriminering som skapas av falska och stereotypa bilder, måste vi, som en del av er redan har påpekat, hitta en balans mellan skyddet av barn och yttrandefriheten.
När det gäller ändringsförslag 34 anser vi att det ursprungliga förslaget är mer verkningsfullt.
När det gäller ändringsförslagen 23, 37 och 38 om rätten till genmäle, som nästan samtliga av era anföranden handlade om, har jag förstått budskapet.
Jag vet att rätten till genmäle ligger er varmt om hjärtat.
Men att gå från riktlinjer till minimiprinciper, som täcker alla audiovisuella tjänster och informationstjänster på nätet, och att ersätta ” påståenden ” med ” felaktiga fakta ” – allt detta medför stora rättsliga problem.
Därför är jag benägen att lyssna på kommissionens juridiska avdelning, som har varnat mig för att dessa begrepp kan tolkas felaktigt.
Jag föredrar alltså att ta det säkra före det osäkra när det gäller den rättsliga aspekten.
Även när det gäller ändringsförslag 39 föredrar jag kommissionens text.
Herr talman, mina damer och herrar!
Jag tror att vi är eniga om 95 procent av det som har lagts fram och att vi är 100 procent eniga om de värderingar som vi delar och som kommer att bli de rådande värderingarna i vårt samhälle i framtiden.
De baseras på respekt och strävan efter att skydda dagens ungdomar.
Det är det viktiga.
Att vi tillämpar de bästa tillvägagångssätten för att uppnå dessa resultat är för mig ett exempel på den realpolitik som kommissionsledamöterna, och även parlamentsledamöterna, så väl känner till eftersom de har kontakt med de nationella och regionala tjänstemän som i praktiken ska genomföra mycket av det som vi har beslutat om i dag.
Alltså: ja till värderingarna och ja till nästan alla av kommissionens förslag.
Tack till föredragandena och tack för era mycket engagerade anföranden i kväll, vilka jag välkomnar på vårt europeiska samhälles vägnar.
