# ID: svediakorp-gov458466
# author: Margot Wallström, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-09-06
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 802
# sentences: 30
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – För denna kommission har kommunikationen med Europeiska unionens medborgare varit ett strategiskt huvudmål från första början.
Det är därför vi har ägnat oss åt en utförlig och omfattande analys och diskussion inom kommissionen samt deltagit i en lika omfattande dialog i denna fråga med många av de berörda aktörerna, i synnerhet Europaparlamentet.
Som ett resultat av detta har kommissionen utvecklat en ny strategi för EU: s kommunikation baserad på tre strategiska principer som alla på ett mycket tydligt sätt placerar medborgaren i centrum för EU: s politik.
För det första kommer kommissionen att ytterligare skärpa sina ansträngningar att lyssna på medborgarna och beakta deras åsikter och bekymmer.
För det andra kommer vi att informera tydligare om hur vår politik påverkar medborgarnas vardagsliv – en aspekt som de ärade parlamentsledamöterna tagit upp.
För det tredje kommer vi att röra oss mer lokalt och anpassa vår kommunikation till medborgarnas olika förhållanden utifrån stat, region, språk, ålder, kön, yrke osv.
Den 20 juli 2005 omsattes detta i praktiken genom godkännandet av den interna handlingsplanen för att förbättra kommissionens sätt att informera om EU.
Målet med planen är att förbättra organisationen kring kommissionens löpande kommunikationsarbete utifrån tre grundprinciper.
Rent konkret beskriver denna plan detaljerat 50 mycket konkreta åtgärder – varav flera ska verkställas omedelbart, dvs. inom de närmaste tolv månaderna – för att göra kommissionens nuvarande, omfattande kommunikationsarbete mer professionellt och effektivt.
Till exempel kommer kommissionen att bli bättre på att använda de kommunikationsverktyg som de flesta föredrar – dvs. audiovisuella medier och Internet – och på ett språk som de förstår.
Personalen kommer att få riktad utbildning i kommunikationsfärdigheter och kommunikationsspecialister kommer att rekryteras.
Kommissionen kommer redan från början att integrera kommunikationsaspekterna med politikens utformning och den kommer att förstärka kommissionens representationskontor i medlemsstaterna och hjälpa dessa att fokusera på att fungera som våra öron och språkrör, genom att förenkla och minska den administrativa bördan.
Att kommunicera med EU: s medborgare är dock en uppgift som går långt utöver kommissionens ansvarsområden.
Därför kommer nästa steg att bli vitboken om kommunikation, som ska engagera alla intressenter och samtliga institutioner.
I denna vitbok kommer kommissionen att lägga fram de politiska visionerna och de initiativ som enligt kommissionen behöver genomföras på medellång och lång sikt i samarbete med andra aktörer.
Bland dessa aktörer finns Europeiska unionens institutioner: Europaparlamentet har en speciellt viktig roll i detta.
Både kommissionen och Europaparlamentet har inom detta område redan ett långvarigt och gott samarbete, som har vunnit ännu mer i styrka under de senaste månaderna.
Men om vi verkligen vill förändra kommunikationen i Europeiska unionen i grunden, stämmer det att det är mer brådskande att öka samarbetet och samordningen mellan medlemsstaterna för att på så sätt skapa ett starkt partnerskap med deras regeringar och regionala myndigheter, civilsamhället och media.
I vitboken kommer kommissionen att ta upp aktörernas roll och lansera ett brett samrådsförfarande för att ge dem möjlighet att definiera och organisera sina bidrag.
Gemensamma handlingar kommer att definieras utifrån resultaten av denna dialog.
God kommunikation är nödvändig för en sund demokrati.
Den offentliga debatten om Europeiska unionen under detta första halvår har dock visat att det för närvarande inte finns någon samsyn eller något samförstånd om vad Europeiska unionen är till för eller i vilken riktning den är på väg.
Det är därför som vi inte bara behöver en ny kommunikationsstrategi utan även en bra diskussion om hela Europeiska unionens framtid.
Därför håller kommissionen på att utveckla en D-plan – som jag har valt att kalla den – där D står för dialog, debatt och demokrati.
Detta ligger även i linje med uttalandet från stats- och regeringscheferna vid Europeiska rådets möte i juni om behovet av en reflektionspaus för att kunna organisera en bred debatt.
För att kunna återknyta banden mellan EU: s medborgare och Europeiska unionen som projekt måste stats- och regeringscheferna och deras organisationer ges en starkare röst och vi, beslutsfattarna, behöver utveckla vår förmåga att lyssna bättre till deras bekymmer och förväntningar.
Kommissionens roll i denna process skulle bli att underlätta genom att ge stöd till medlemsstaterna och civilsamhällena för att kunna förverkliga D-planen.
Det är dock oerhört viktigt att så mycket som möjligt undvika toppstyrning, eftersom demokratier per definition fungerar tvärtom.
Återigen är detta ingenting som kommissionen eller för den delen EU: s institutioner kan utföra på egen hand.
Om vi ska lyckas skapa ett mer medborgardrivet EU som kan möta utmaningarna från dagens alltmer globaliserade värld måste EU: s politik även vara fast förankrad i regeringarna och parlamenten i varje medlemsstat.
