# ID: svediakorp-gov458456
# author: Viviane Reding, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-09-06
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 462
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Cookies, reklamprogram och liknande typer av program regleras av artikel 5.3 i direktivet om integritet och elektrisk kommunikation.
Enligt denna artikel är tillträde till en användares terminalutrustning, exempelvis persondator eller mobiltelefon, eller att lagra information på denna utrustning, endast tillåtet om användaren ges tydlig information om syftet med sådan verksamhet och om användaren erbjuds rätten att tacka nej.
Detta är en generell regel när sådan utrustning har tagits fram för legitima ändamål, men situationen ser annorlunda ut om det är fråga om ont uppsåt och syftet är att skada ett datorsystem eller dess användare.
Dessa former av program med ont uppsåt är klart och tydligt förbjudna enligt direktivet om integritet och elektronisk kommunikation.
Precis som i andra EU-direktiv är det upp till medlemsstaterna att välja åtgärder, påföljder och genomförandeinstrument.
I februari 2005 gick emellertid medlemsstaterna längre än direktivet om integritet och elektronisk kommunikation genom att anta ett rambeslut om olagliga angrepp mot informationssystem.
Enligt rambeslutet utgör spionprogramrelaterad verksamhet som involverar olagligt intrång i och störning av informationssystem brott som kan straffas med minst ett till tre års fängelse, och minst två till fem års fängelse om brottet begås inom ramen för organiserad brottslighet.
Bara lagstiftning räcker emellertid inte och kan endast ge de förväntade resultaten om den kombineras med andra åtgärder, exempelvis kompletterande genomförandeåtgärder, industrisamarbete, inklusive standardiseringsforskning, och ökad medvetenhet hos användarna.
När det gäller att vidta åtgärder har EU ett kontaktnätverk av myndigheter som sysslar med skräppost – kommissionens grupp för tillsynsmyndigheter mot skräppost (CNSA).
CNSA har som syfte att underlätta genomförandesamarbete mellan nationella myndigheter i skräppostfrågor och andra relaterade frågor.
Det senaste mötet med detta nätverk ägnades huvudsakligen åt spionprogram, som oftast sprids via skräppost, och den utmaning dessa program representerar för tillsynsmyndigheterna och industrin.
Skräppost, spionprogram och reklamprogram är bara några exempel på de många säkerhetshot som riskerar att urholka Internets och den elektroniska kommunikationens värde.
Kommissionen planerar därför att lägga fram en strategi för ett säkert informationssamhälle, där olika åtgärder samlas för att göra elektroniska nätverk säkrare mot bedragare, skadligt innehåll och tekniska brister samt att öka förtroendet.
Ett annat viktigt steg mot förbättrad säkerhet på Internet togs av kommissionen 2004 när ENISA, Europeiska byrån för nät- och informationssäkerhet, bildades.
Byrån har redan anställt sin första personal och utarbetat ett arbetsprogram och i augusti 2005 – för bara några dagar sedan – flyttade den in i sitt huvudkontor i Heraklion i Grekland, och kommer snart att vara fullt operationell.
ENISA kommer att hjälpa gemenskapen, medlemsstaterna och följaktligen näringslivet att uppmärksamma och ta itu med större nät- och informationssäkerhetsrisker.
