# ID: svediakorp-gov458449
# author: Anders Wijkman (PPE-DE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-09-06
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 255
# sentences: 13
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Fru talman!
Denna fråga har diskuterats under ganska lång tid.
Det är naturligtvis bra att vi nu har fått ett beslut och en överenskommelse.
Samtidigt är jag på utvecklingsutskottets vägnar besviken över resultatet.
Vi har hela tiden motsatt oss att medel som redan var anvisade för reella utvecklingsändamål inom Asienbudgeten nu delvis omprogrammeras för denna katastrof.
Vi har också hela tiden hävdat att vi så mycket som möjligt skulle värna katastrofreserven och snarare använda oss av flexibilitetsinstrumentet.
Vi har nu bara 53 miljoner euro kvar i katastrofreserven, när det återstår drygt fyra månader av detta år.
Vad gör vi om det inträffar en ny stor katastrof i världen?
Våra argument har inte haft framgång.
Det innebär inte att våra argument saknar relevans eller tyngd, tvärtom.
Vi kommer att stödja detta förslag men fortsätter att arbeta för att insatser i samband med stora katastrofer som denna i första hand ska bekostas med nya medel och genom flexibilitetsinstrumentet.
Vi hoppas dessutom att vi så mycket som möjligt slår vakt om katastrofreserven, så att vi kan göra insatser i händelse av nya stora umbäranden.
Slutligen vill jag hoppas och tro att de medel som nu avsätts för återuppbyggnad och återanpassning används på klokast möjliga sätt, och att man framför allt bygger in så mycket som möjligt av katastrofberedskapsaspekter i detta, så att vi inte förstärker en sårbarhet som redan finns hos de människor som bor i denna region.
