# ID: svediakorp-gov458444
# author: Catherine Guy-Quint, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-09-06
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 506
# sentences: 25
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Fru talman, mina damer och herrar!
Jag är här i dag för att tala om ändringsbudgeten som vi har väntat så länge på.
Det rör de aktiviteter som vi åtagit oss att finansiera för att stödja uppbyggnaden av de länder som drabbades så hårt av tsunamin i december 2004.
Jag beklagar liksom ni rådets inställning.
Budgetmyndigheten har tagit all denna tid på sig att frigöra de utlovade medlen.
EU utlovade 350 miljoner euro i januari, eller till och med så långt tillbaka som i december.
Nio månader senare visar det sig att vi med nöd och näppe kommer att lyckas donera 170 miljoner euro under 2005.
Den 27 april lade kommissionen fram ett preliminärt budgetförslag och krävde att flexibilitetsmekanismen mobiliserades på en nivå av 98 miljoner euro, vilket var nödvändigt.
Rådet ville emellertid inte höra talas om en sådan mobilisering.
Det är ett fruktansvärt motto som rådet har, detta ” rör inte mina pengar! ”
Det är fruktansvärt att vi har en budgetmyndighet som tar på sig ansvar och åtaganden men som vägrar att genomföra dem.
Vi har därför tvingats till bittra förhandlingar i parlamentet under de senaste månaderna, för att kunna gräva fram 15 miljoner euro ur flexibilitetsfonden.
Det är anledningen till att vi har varit tvungna att omfördela 60 miljoner euro från andra humanitära insatser för att kunna nå en balans och för att få fram dessa 170 miljoner euro.
Jag måste säga er att vi betraktar detta som en skandal, för inget fattigt land har blivit rikare.
Tvärtom, fattigdomen sprider sig i alla dessa länder.
Det finns fortfarande 70 miljoner euro i reserven för katastrofhjälp; låt oss hoppas att vi inte kommer att vara i behov av dem vid årsslutet.
Vi stödde naturligtvis denna överenskommelse, eftersom de befolkningar och medborgare som drabbades av tsunamin är i akut behov av den.
Men ett sådant hån!
Mina herrar rådsledamöter!
Jag skulle vilja be er om två saker: för det första, ge inga fler löften, för ni kan aldrig hålla dem.
För det andra vill jag tala om för er att ni har varskott oss, men vilken nytta gör rådets åtagande i fråga om budgetplanen?
Jag vill nu vända mig till Reimer Böge och säga: låt oss ta med denna händelse, detta problem, i beräkningen vid förhandlandet om nästa budgetplan.
Rådet håller inte fast vid sina löften eller utfästelser ens i de fall där de har noterat dessa.
Ja, Europeiska unionen är verkligen sjuklig.
Medborgarna har lagt märke till det, men i allmänhet ligger felet hos medlemsstaterna, vilka har glömt att vi måste bygga unionen tillsammans, för Europas medborgare, men också för Europas ställning och generositet, för vi har en skyldighet gentemot alla länder i världen, och i synnerhet gentemot de människor som drabbats av tsunamin.
