# ID: svediakorp-gov458440
# author: Salvador Garriga Polledo (PPE-DE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-09-06
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 768
# sentences: 28
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Fru talman, herr rådsordförande – som inte längre är närvarande – fru kommissionsledamot!
Det är ovanligt att föra en debatt om en ändringsbudget.
Faktum är att andra ändringsbudgetar läggs fram i parlamentet utan någon debatt, till och med när den aktuella finansiella summan är större.
Vi bör dra oss till minnes att denna ändringsbudget för stöd till de tsunamidrabbade länderna har krävt två olika trepartsmöten.
Den tog en betydande del av förlikningsförfarandet den 22 juni i anspråk, och vidare har den lett till långa och invecklade diskussioner bland de tre institutionerna.
Jag måste ge mitt erkännande till de ansträngningar som gjordes av rådsordföranden vid det tillfället, i synnerhet som han är britt, och britterna är mycket hårda förhandlare.
Jag måste erkänna att han visade en viss flexibilitet, utan vilken det inte hade varit möjligt att nå en överenskommelse.
En lösning har hela tiden sökts på grundval av rådets ursprungliga ståndpunkt, vilken har varit fullständigt oacceptabel för de andra två institutionerna.
Kommissionen lade ursprungligen fram ett förslag till finansiering av stöd till återanpassning och återuppbyggnad i de tsunamidrabbade länderna som vi i parlamentet ansåg vara acceptabelt och logiskt.
Jag medger att vi skulle ha varit i stånd att rösta för kommissionens ursprungliga förslag i dag om rådet hade visat större flexibilitet från början.
Anledningen till detta är att Europaparlamentet trodde på kommissionens förslag trots att det innefattade justering av programplaneringen, vilket också har sina nackdelar, som våra kolleger i utskottet för utveckling helt riktigt påpekade.
Vi i budgetutskottet trodde att en sådan justering av programplaneringen var oundviklig, men vi krävde att den skulle inskränkas till programmen för Asien eller att det inplanerade stödets varaktighet åtminstone skulle förlängas.
Såväl i Europaparlamentets uttalande som i rådets uttalande i januari i år tillkännagavs dock att ingenting av de 350 miljoner euro, som motsvarar huvuddelen av stödet till återuppbyggnad, skulle kunna finansieras genom de budgetrubriker som redan anslagits till detta.
För att uttrycka det annorlunda – och detta är vad budgetutskottet och denna föredragande har sagt hela tiden: de nya ekonomiska resurserna är nödvändiga för finansiering av nya externa åtaganden.
Detta var den punkt där vi var mest oeniga med rådet och som var orsaken till så många misslyckade förhandlingar.
Resultatet har blivit att det har tagit nio månader att anta ett slutligt beslut.
Det har olyckligtvis tagit så lång tid att nå fram till ett beslut om mobilisering av allt detta stöd för att kunna lägga fram det för godkännande av kammaren.
Rådet hade för avsikt att finansiera en del av detta stöd för återuppbyggnad genom att offra program som redan inrättats av Europeiska unionen.
Slutligen har överenskommelsen nåtts på bekostnad av reserven för katastrofhjälp, vilket var den lösning som kommissionen lade fram mer försynt för att få rådets samtycke.
Vi i parlamentet insisterade särskilt på en mobilisering av flexibilitetsmekanismen, men i slutändan har vi beslutat att acceptera ett förslag där reserven för katastrofhjälp mobiliseras i högre grad än vi anser vara förståndigt.
Låt oss hoppas att det inte kommer att finnas behov av att mobilisera mer än den summa som för närvarande finns tillgänglig i reserven för katastrofhjälp under de sista månaderna 2005.
Rådsordföranden sa under den förra debatten att han är optimistisk i fråga om de ytterligare 13 miljoner euro som vi måste betala under 2005.
Också jag är optimistisk, eftersom det i rapporten görs mycket klart att vi fortfarande har 293 miljoner euro att mobilisera i flexibilitetsmekanismen.
Jag är därför övertygad om att vi kommer att kunna finna de 13 miljonerna i flexibilitetsmekanismen, för på det här stadiet känner vi att det är orealistiskt att tro att 13 miljoner kan erhållas från det slutgiltiga genomförandet av budgeten för 2005.
Jag tror inte heller att jag skulle kunna lägga fram ett sådant förslag i parlamentet.
Sammanfattningsvis står det klart att Europeiska unionen mycket väl kan ligga i topp när det gäller att framföra viktiga och högtidliga förklaringar som påverkar samtliga institutioner och representerar ett åtagande på det externa området.
Olyckligtvis befinner sig unionen på bottenplats när det gäller att omvandla de förklaringar man avger så högtidligt till finansiella åtaganden.
Jag hoppas att vi ska dra alla de slutsatser och lära oss alla de läxor som är möjliga från denna process, och att vi från och med nu kan agera mycket snabbare när det gäller att avlägsna hinder för stöd till andra länder.
