# ID: svediakorp-gov458418
# author: Wojciech Roszkowski, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-09-06
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 403
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Fru talman!
När grunderna för Europeiska gemenskaperna lades för mer än ett halvt århundrade sedan ingick Polen och de övriga nya medlemsstaterna i Sovjetblocket.
Vi kunde bara med avund se på hur tidigare konflikter övervanns med hjälp av ekonomiskt samarbete.
Vi trodde då, och tror än i dag, att utveckling och solidaritet är de viktigaste målen för Europeiska unionen, som Polen sedermera anslöt sig till.
All tillfredsställelse detta kan ge störs dock av en utveckling som blir allt tydligare i vissa länder som är nettobetalare.
Denna utveckling är följden inte bara av en ekonomisk avmattning utan även av de principer som styr handlandet.
Höga arbetskraftskostnader försämrar dessa ekonomiers konkurrenskraft, och överreglering leder till budgetunderskott.
Som en följd blir dessa länder mer benägna att minska sina betalningar till EU.
Läget när det gäller EU: s budget för 2006 ger anledning till stor oro.
Rådet har återigen gjort neddragningar i förhållande till kommissionens förslag och minskat det med mer än 1 miljard euro till 1,01 procent av bruttonationalinkomsten.
Detta är ett illavarslande tecken, särskilt som dödläget i fråga om budgetplanen för 2007 – 2013 heller inte brutits.
Om budgetplanen inte antagits nästa vår kommer den minskade budgeten för 2006 att kunna ligga till grund för framtida budgetar, och den oroande utveckling jag nyss nämnde skulle kunna hålla i sig i många år.
Det finns i dag två sätt att se på frågan om EU: s finanser.
Enligt det första synsättet ska utgifter läggas på utveckling snarare än på jordbruksstöd, medan det andra innebär att EU-projektets sociala dimension ska främjas framför Lissabonstrategin.
Det kan tyckas att det första synsättet innebär att utveckling främjas på bekostnad av solidaritet och det andra att solidaritet främjas på bekostnad av utveckling, men det vore ett misstag att tro att utveckling och solidaritet är varandras alternativ.
En sådan uppfattning skulle bara underblåsa själviska, nationella intressen och därmed leda till en katastrofal kompromiss som inte resulterar i vare sig utveckling eller solidaritet.
Dessutom skulle den innebära att utopin om ” mer Europa för mindre pengar ” blev verklighet.
Det huvudsakliga skälet till att vissa nettobetalares avsikt att dra ned på utgifterna är så oroande är att det innebär ett hot mot EU: s grundläggande mål, nämligen utveckling och solidaritet.
