# ID: svediakorp-gov458409
# author: Giovanni Pittella (PSE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-09-06
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 831
# sentences: 35
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman, herr Lewis, fru Grybauskaitė, mina damer och herrar!
Våra sympatier för det brittiska ordförandeskapet befriar oss inte från skyldigheten att utrycka vår besvikelse över det budgetförslag som lagts fram.
Som utskottsordföranden Janusz Lewandowski redan påpekat uttryckte vi vår besvikelse mycket uppriktigt och bestämt till förlikningskommittén i juli.
Vi bekräftar därför i dag att vi visserligen uppskattar Ivan Lewis inlägg för dess uppriktighet och väl valda formuleringar, men ändå anser att allt måste omvandlas till slutliga val.
Det föreligger olyckligtvis en skarp motsättning mellan premiärminister Tony Blairs passionerade ordval i den här församlingen och de val rådet gjort i budgeten.
Budgetnedskärningarna – eller om man så hellre vill, era budgetprognoser – för jordbrukssektorn och strukturfonderna är visserligen mer begränsade än förra året, men bekräftar ändå att tendensen går mot en omotiverad åtstramning.
Om nedskärningarna godkänns öppnar de dörren för justeringar under året, vilket förstärker skillnaden mellan förväntningarna – vilka dessutom ökar tack vare en god genomförandenivå för anslagen – och de otillräckliga resurserna.
I fråga om de inre och yttre politikområdena har vår oro omvänts till farhågor: vi blir inte övertygade, herr Lewis, av symmetrin mellan medel anslagna till åtaganden, vilka har minskat i mindre grad än betalningsbemyndigandena.
Inte heller bidrar en analys av de största nedskärningarna till att förklara det politiska budskap vi alla vill avge.
Så här ser de sammanlagda siffrorna ut: 21 miljoner mindre till företag, 33 miljoner mindre till transport, 279 miljoner mindre till forskning, 131 miljoner mindre till information; 20 miljoner mindre till utbildning och kultur och 8 miljoner mindre till frihet, säkerhet och rättvisa.
Uttalandena om att gynna tillväxt, sysselsättning och åtgärder till stöd för ungdomar stämmer inte överens med minskade anslag under de olika budgetrubriker som är mycket viktiga för att uppnå dessa mål.
Jag skulle vilja fråga er, herr Lewis, vad allt detta betyder.
Betyder det att dessa politikområden är mycket viktiga, men måste genomföras av de nationella regeringarna på egen hand?
Det intrycket får jag.
Om det är korrekt står vi inför en öppen konflikt, eftersom dessa politikområden även måste genomföras av EU på grund av att de tillför ett europeiskt mervärde.
Jag anser att detta är det grundläggande politiska problem vi först och främst måste klargöra för att kunna arbeta samstämmigt.
När det gäller rubrik 4 – den välkända rubriken ” Yttre åtgärder ” – kräver vi att flexibilitetsinstrumentet används.
Om anslagen under rubrik 4 enligt era önskemål hamnar under det maximala taket går det inte att leva upp till EU: s traditionella prioriteringar: millenniemålen, nödsituationer som uppstått under årens lopp – från Irak till Afghanistan och tsunami, horisontella program och geografiska program.
Nu vill vi med all rätt också föra upp socker på listan.
Hur ska allt detta gå till?
Och vad händer med det dussintal övriga åtgärder som – än en gång med all rätt – har planerats som yttre åtgärder?
Hur kan vi genomföra sådana åtgärder med minskade ekonomiska anslag, utan att ens tillämpa flexibilitetsinstrumentet?
Jag har fått intryck av att ni – och nu använder jag ett talesätt för att förklara mig – både vill äta kakan och ha den kvar.
Vi är oroliga och besvikna, men vi fortsätter att be om mer eftertanke från er sida, och vi förväntar oss, fru kommissionsledamot, mer målmedvetna påtryckningar från kommissionen.
Inom parlamentet, bland oss alla, gror tanken på en omvälvning, på att vidta åtgärder, inte impulsivt utan på ett genomtänkt sätt för att öppna människors ögon och påminna alla om vilka skyldigheter de har.
Vi har inte fått några hoppingivande signaler i fråga om budgetplanen.
I själva verket skulle jag vilja påstå att vi inte fått några signaler alls.
Detta ökar givetvis vår oro och vågen av skepsis bland medborgarna.
Ni hänvisade med all rätt till medborgarna som – låt oss kalla dem så – huvudmålet för våra åtgärder.
Men det råder en väldig skepsis bland medborgarna, eftersom unionen inte har lyckats uppnå en plattform där den kan genomföra sin politik.
Har det brittiska ordförandeskapet kanske beslutat att ge upp i fråga om budgetplanen utan att ens göra ett försök?
Vi vet med vilken beslutsamhet premiärminister Blair brukar anta olika utmaningar, och vi kunde därför förvänta oss andra signaler – och vi väntar fortfarande på dem.
Tid och deadlines väntar dock inte på någon.
Som Tony Blair mycket väl känner till skulle man ge upp helt om man bara nöjde sig med att hanka sig fram inför Europas kris.
Vi här i parlamentet kan inte förbli passiva medan Europa går utför, och vi hoppas att premiärminister Blair och det brittiska ordförandeskapet känner detsamma.
