# ID: svediakorp-gov458408
# author: Janusz Lewandowski (PPE-DE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-09-06
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 808
# sentences: 35
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Den redogörelse för 2006 års budget Ivan Lewis har gjort i dag bekräftar det intryck parlamentets delegation fick vid förlikningskommitténs sammanträde den 15 juli.
Till skillnad från vad namnet anger liknade detta sammanträde mest en lista över skiljaktigheter, snarare än en förlikningsprocess.
Det är förvisso sant att ingen förväntar sig enighet vid denna tid på året, men man kan inte förneka att ståndpunkterna från EU: s båda budgetmyndigheter i fråga om 2006 års budget ligger miltals ifrån varandra.
Inte ens det samförstånd som har nåtts i viktiga men ändå sekundära frågor som moduleringen, eller med andra ord överföringen av anslag till ett värde av 655 miljoner euro från rubrik 1 till landsbygdsutveckling, kan dölja detta faktum.
Vårt mål är att nå en uppgörelse om budgeten, men uppgiften är långt ifrån enkel.
Europaparlamentet är ett politiskt organ vars ledamöter ingick ett avtal med sina väljare för ett år sedan.
De värnar om de löften de gett.
Mycket sades vid den tiden, och sägs fortfarande, om behovet av att fullborda EU: s utvidgning och därför investera i sammanhållningen, liksom om behovet av att gjuta nytt liv i Lissabonstrategin och finansiera EU: s nya ambitioner på den internationella arenan.
Samtidigt kan vi inte undkomma det faktum att vi för ett år sedan också lovade att iaktta en sträng budgetdisciplin.
Den röstande allmänheten är mycket bestämd i sitt fördömande av odisciplinerade och därmed slösaktiga utgifter.
Politiska ambitioner och mål som inte backas upp finansiellt blir inget annat än tomma ord.
Parlamentet måste behandla 2006 års budget mot bakgrund av förra årets erfarenheter.
Vi ställdes i princip mot väggen och samtyckte till en betalningsnivå som ligger långt under våra behov för 2005, vilket redan framgår tydligt av utgiftsnivån hittills i år.
Budgeten för 2006 måste dessutom betraktas som ett steg på vägen mot en ny budgetplan.
Med dessa två aspekter i åtanke beslutade vi att kommissionens ursprungliga förslag på 1,02 procent av BNI, vilket är nästan sju miljarder euro lägre än det tak som anges i budgetplanen för 2006, var otillräckligt.
Klyftan är gigantisk mellan dessa förslag för 2006 års budget och kommissionens förslag till betalningar 2007, vilket är det första året inom den nya budgetplanen.
Detta innebär att det är ännu svårare att förstå eller acceptera de nedskärningar rådet har gjort när det minskar betalningarna till strax över en procent av BNI.
I år har vi sett att rådet har valt en mer selektiv och mindre mekanisk inställning till budgetnedskärningar, och jag ska mycket snabbt nämna de olika enskilda rubrikerna.
Den modulering från rubrik 1 man enats om kan betraktas som en gemensam framgång.
Samtidigt förväntar vi oss dock att kommissionen lägger fram förslag till utgifter på jordbruksområdet på lång sikt som underlag för ytterligare diskussioner.
Parlamentet har inte behövt lång tid på sig för att notera att sammanhållningen undkom rådets nedskärningar relativt oskadd, men de preliminära rapporter som nått oss om strukturfonderna tyder på att användningen av fonderna 2005 inte kommer att motsvara den nivå som angavs i rådets förslag, utan kommer att motsvara, eller till och med överskrida, kommissionens ursprungliga förslag.
Trycket börjar märkas mest under rubrik 3, det vill säga den inre politiken, där de relativt sett största nedskärningarna har gjorts och uppgår till över 500 miljoner euro.
Därigenom blir målen för Lissabonstrategin meningslösa, trots att strategin innehåller investeringar i forskning och små och medelstora företag.
Det betyder också att parlamentet inte på något sätt kan genomföra sina prioriteringar.
Vad gäller rubrik IV är det dock inte parlamentets prioriteringar som tar stryk, utan snarare det brittiska ordförandeskapets egna uttalanden.
De godtyckliga nedskärningar på omkring fyra procent som har gjorts på alla områden, med undantag för den så favoriserade gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, innebär att vi omöjligen kan hantera den ständiga strömmen av nya utmaningar.
Dessa handlar inte enbart om länder som drabbas av tsunami eller om Irak och Afghanistan, eftersom behov kommer att uppstå av att finansiera stöd till andra regioner som drabbas av naturkatastrofer.
Kompensationen till sockerproducenterna står för ytterligare ett problem.
Kommissionen har också nämnt problemen med administrativa utgifter och möjligheten att frysa rekryteringen av anställda från de nya medlemsstaterna.
Sammanfattningsvis förs vår debatt om 2006 års budget mot en allmänt pessimistisk bakgrund.
EU är dock i akut behov av goda nyheter.
En uppgörelse om 2006 års budget och rimliga siffror för budgetplanen vore därför precis de nyheter unionen hoppats på.
En sådan uppgörelse kunde förnya människors tilltro till EU.
Det är vårt gemensamma ansvar att se till att detta uppnås.
