# ID: svediakorp-gov458339
# author: Vladimír Železný, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-09-06
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: CS
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 495
# sentences: 21
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
För mig, som har levt större delen av mitt liv under kommunistiskt styre, låter de regler som vi tvingar fram i direktivet ” Television utan gränser ” alltför bekanta.
Under kommunisttiden gällde ett sovjetiskt direktiv med samma inriktning i Tjeckien, i syfte att drastiskt minska antalet amerikanska filmer till förmån för europeiska produktioner.
Det var bara det att på den tiden tillämpades det på franska respektive sovjetiska filmer.
Enligt punkt 14 i Weberbetänkandet ska parlamentet försöka se till att innehållet i televisionsprogrammen får en europeisk särprägel.
Då uppstår frågan om vem som ska bestämma vad ” europeisk ” betyder i det här sammanhanget.
Jag kan försäkra er om att om begreppet universaleuropé existerar så finns det en enkel lösning på eventuella problem en sådan kan ha på det här området.
Genom att använda sin kanalväljare tillsammans med en liten parabolantenn och en mottagare som kostar 130 euro kan han se 1 400 televisionskanaler.
Det skulle vara snudd på omöjligt att reglera hans tittande.
Vi kommer inte att lyckas med att skapa en europeisk televisionsproduktion genom det här direktivet.
De enda kulturer som finns är de nationella, och det kommer alltid att vara de som fyller de europeiska kvoterna.
För övrigt är det mest europeiska programmet av alla den amerikanska filmen, eftersom varenda tittare från Finland till Portugal kan förstå den i dess helhet.
Hollywoodproduktionerna är förvånansvärt europeiska i sitt globala tilltal, och våra ihärdiga försök att hålla den amerikanska kulturen borta från den europeiska civilisationens huvudfåra och värden är skrattretande.
Jag ser fram emot tiden efter Turkiets anslutning när vi ska använda kvoter för att förvägra européerna lättbegripliga amerikanska filmer av det här slaget och tvingas sända turkiska filmer i stället, som en del av en gemensam europeisk kultur.
Detta är ingenting annat än den vanliga sociala ingenjörskonsten, som bygger på inställningen att förbud, kvoter, bestämmelser och subventioner kan användas för att skapa kulturella värden.
Denna tro är helt felaktig, eftersom det enda som vi kommer att skapa är bortklemade filmdirektörer som är trygga i förvissningen att de kan göra absurda filmer som bara en utvald grupp släktingar, älskarinnor och vänner kan applådera.
Genom att förverkliga direktivet göder vi omfattande övervakningsorgan i EU: s medlemsstater och ger subventioner till talanglösa kreatörer som annars skulle ha blivit frånsprungna i den normala konkurrensen om tittarna.
Vi befäster också ett ineffektivt system för den offentliga televisionen och finansierar europeiska televisionsstationer som lockar så få tittare att det är slöseri med elektricitet att driva deras sändare.
Verklig kultur är inte beroende av regelverk eller en oändlig ström bidrag.
Den överlever på nationell nivå, också utan konstgjord andning från EU: s sida.
Vi bör upphäva direktivet och låta de kulturella värdena stanna där de hör hemma, nämligen i nationalstaterna.
