# ID: svediakorp-gov458333
# author: Henri Weber (PSE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-09-06
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 863
# sentences: 44
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman, mina damer och herrar!
Direktivet ” Television utan gränser ” är utan tvivel en av Europeiska unionens framgångssagor.
När den första texten antogs, 1989, fanns det bara omkring 50 televisionskanaler i Europa.
I dag finns det 50 gånger så många.
Det audiovisuella landskapet har förändrats radikalt av satelliter, kabel-TV, digitala sändningar, Internet och mobiltelefoner.
Nya medier, nya sändningsmetoder och nya tjänster har tillkommit.
Därför finns det ett oavvisligt och trängande behov av att se över och utöka direktivet.
Viviane Reding har meddelat att hon kommer att lägga fram dessa förslag för oss under hösten.
Jag tar tillfället i akt att gratulera henne till hennes engagemang för den europeiska televisionen och tacka henne för att hon så uppenbart har lyssnat till dem som är verksamma i sektorn.
Jag uppmanar henne att ta hänsyn till de tre delarna i det här betänkandet, till våra tankar om tillämpningen av artiklarna 4 och 5, till de metoder som vi föreslår för en översyn av direktivet och till det betydande problem som mediekoncentrationen utgör.
När det gäller artiklarna 4 och 5 är resultaten goda, och dessa åtgärder måste vidmakthållas.
De är de minimistandarder som tillfredsställer de flesta, och det är bäst att inte trappa ned dem, trots det ökade trycket för att minska regleringarna.
Vi kan dock till exempel föreslå bättre definitioner av begreppen ” oberoende producent ” och ” verk ” och ett mer standardiserat frågeformulär till medlemsstater om deras resultat.
Det är inte lätt att se över direktivet.
Vi måste hitta den rätta balansen så att den audiovisuella sektorn inte blir en rent kommersiell sektor, till men för den kulturella mångfalden.
Samtidigt får vi inte sätta käppar i hjulen för utvecklingen i en sektor som är mitt uppe i en ständig teknisk revolution, en revolution som är mycket viktig för våra industrier och för våra arbetstillfällen.
De normer som slås fast i direktivet är redan minimalistiska, och de har inte alltid förhindrat en förskjutning mot kommersialism och andefattighet i medlemsstaterna.
Tyvärr visar de många samtal som jag har haft att den allmänna stämningen är sådan att regleringsnivån kommer att minska under det förenade trycket från industrierna och reklamföretagen liksom även ett antal medlemsstater.
Det är därför som jag, tillsammans med mina kolleger, kräver att den rättsliga grund som väljs ska vara sådan att den här texten kan ses över av utskottet för kultur och utbildning.
Jag vill inte skapa missämja, men jag är rädd att ett annat utskott skulle kunna angripa den här texten från en mer kommersiell än kulturell utgångspunkt.
De förslag som jag lägger fram syftar inte till att avvika från principerna i det nuvarande direktivet, som till stor del bygger på självreglering och som inte är alltför normativt.
Det avviker inte heller från de två tidigare betänkandena från vårt parlament, inklusive det som min kollega Ruth Hieronymi sammanställde.
I den här översynen av direktivet måste ett antal grundläggande principer framhållas: fri rörlighet för europeiska televisionssändningar, fri tillgång till särskilda evenemang, gynnande av europeiska produktioner och nyproduktioner av oberoende producenter, skydd för minderåriga och den allmänna ordningen och konsumenterna genom att programproducenterna identifieras och genom insyn i reklamen samt rätt till genmäle.
Direktivet måste också främja rörligheten för nationella verk i alla unionens länder.
Vi producerar en hel del.
Utbytet européer emellan är för litet.
Det måste vi göra något åt.
Vi måste också främja att europeiska televisionsprogram visas.
Det kan vi naturligtvis göra genom Media Plus-programmet.
Jag vill också att vi tar itu med definitionen av verk.
I direktivet ” Television utan gränser ” anges vad ett verk inte är.
Det är inte information.
Det är inte reklam.
Men är det till exempel verklighets-TV?
I likhet med ett antal fackmän skulle jag föredra en riktig definition.
Jag skulle också kunna betona public service-företagens roll.
De måste kunna sköta sitt ansvarsområde.
Hur kan vi hjälpa dem med detta?
Jag beklagar att mina kolleger inte accepterade mitt förslag att skapa en stadga för allmännyttiga tjänster på det audiovisuella området.
Jag vill också uppmana kommissionen att finna sätt att skydda äganderätten till televisionssändningar och förhindra all överdriven mediekoncentration.
Mångfald i medier är viktig i demokratier, och eftersom unionen ständigt säger till oss att vi inte får lagstifta på det här området så måste den åtminstone hjälpa medlemsstaterna att införa mer stringenta regler.
Tisdagen den 13: e i nästa vecka ska vi ha ett seminarium om denna viktiga fråga i Manchester.
Eftersom Viviane Reding lyssnar på oss vill jag be henne att informera oss om den utveckling som kommissionen räknar med i det här skedet av arbetet, särskilt när det gäller reklamrelaterade frågor, direktivets tillämpningsområde, stödåtgärderna för produktion av europeiska och oberoende verk och regelverkets uppbyggnad.
Vad sägs om att tillämpa principen om ursprungsland och principen om mångfald i medier?
