# ID: svediakorp-gov458328
# author: Lissy Gröner (PSE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-09-06
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 395
# sentences: 14
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
En av de grundläggande principerna i gemenskapsrätten är att kvinnor och män ska behandlas lika.
Alla direktiv som har med detta att göra har klart bidragit till att förbättra situationen för kvinnorna, som utgör 52 procent av befolkningen och därmed är i majoritet.
Även om jag är tacksam för att Karin Jöns har förstärkt den här delen av PROGRESS-programmet anser jag att det är ett politiskt misstag att slå samman de fem områdena i den sociala agendan och att detta måste rättas till.
Det bör finnas ett eget fristående program för jämställdhet mellan könen.
Det finns sex argument till stöd för detta: för det första förstärker konstitutionsfördraget jämställdhetspolitiken, och för det andra var jämställdhetsprogrammet, och budgeten för det, tidigare med all rätt en fråga för utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män.
För det tredje kommer det efterlängtade institutet för könsfrågor, integreringen av ett jämställdhetsperspektiv och ett tillämpligt fristående jämställdhetsprogram att göra EU och vårt parlament mycket synligt för kvinnor när det gäller jämställdhetspolitiken.
Alla kvinnor kommer att se att EU arbetar aktivt för dem.
För det fjärde är jämställdhetsutskottet fortfarande pådrivande i fråga om våra kvinnliga medborgares rättigheter och kommer inte att acceptera att dessa rättigheter undermineras av sådant som den planerade sammanslagningen av Daphneprogrammet mot våld med programmet mot narkotika från och med 2008, vilken är en öppen attack mot kvinnopolitiken.
För det femte måste integreringen av ett jämställdhetsperspektiv göras konsekvent i alla pelarna i PROGRESS-programmet, om det så gäller sysselsättning, social trygghet, arbetsvillkor eller kampen mot diskriminering, eftersom kvinnor fortfarande diskrimineras på många områden, och för det sjätte strider det som nu pågår mot Barrosokommissionens utfästelse att sätta upp jämställdheten högt på dagordningen.
Även om PROGRESS-programmet placerar kvinnorna på den sociala agendan igen, instoppade under ” sociala frågor ”, är lösningen på jämställdhetsproblemet politisk till sin natur.
Vi kvinnor har kanske förlorat den första ronden, men parlamentets ändringsförslag – som jag också tackar Karin Jöns för – har förhindrat drastiska nedskärningar i fråga om lika möjligheter.
Låt mig dock varna kommissionen för att kvinnornas stöd kommer att minska om jämställdhetspolitiken blir ännu mindre synlig och tas på ännu mindre allvar.
Det är på dem som PROGRESS-programmet hänger.
