# ID: svediakorp-gov458316
# author: Karin Jöns (PSE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-09-06
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 781
# sentences: 27
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar!
Jag vill börja med att återigen tacka mina kolleger i utskottet för deras konstruktiva samarbete.
Men jag vill även tacka det tillfälliga utskottet för budgetplanen som har spelat en mycket viktig roll, inte bara därför att det har sett till att PROGRESS nu är ett bra instrument för att genomföra den socialpolitiska dagordningen på ett bättre sätt, utan också för att det har gjort att vi nu har tillräckligt med pengar för att verkligen kunna garantera en bättre hållbarhet.
PROGRESS är ett svar på resultatet av Eurobarometerundersökningarna.
Allmänheten vill nämligen att EU engagerar sig mer i kampen mot arbetslöshet och fattigdom.
För detta krävs det dock främst ett välorganiserat och strukturerat utbyte av erfarenheter, och vi måste särskilt främja processen med att lära av varandra mycket mer, antingen genom att stödja europeiska nätverk, starta Europaomfattande undersökningar och analyser eller till och med genom konferenser.
Detta är enda sättet att lyckas ha kvar en så hög nivå av socialt skydd som möjligt i hela Europa i framtiden.
Det sociala skyddet är trots allt en förutsättning för att vi ska kunna ha kvar ett fredligt samhälle och social sammanhållning i Europeiska unionen.
Medlemsstaterna verkar till sist ha insett detta.
Nu går jag över till kommissionens förslag, som vi har föreslagit ett antal förbättringar och tillägg till.
Förbättringarna rör i första hand en ökning av de totala anslagen och vissa förändringar när det gäller deras fördelning mellan de olika målområdena.
Det går i korthet ut på att vi nu har röstat om att PROGRESS ska tilldelas 225 miljoner euro mer än kommissionen hade anslagit från början, och jag kan även nämna att vi har tagit hänsyn till den förväntade inflationen i denna summa.
Det var ett område inom PROGRESS-programmet som vi, tillsammans med utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män, fick kämpa särskilt hårt för, nämligen integrering av ett jämställdhetsperspektiv.
Utan att vilja slå upp gamla sår måste jag säga att jag är fullt övertygad om att vi måste införa detta på alla områden som omfattas av programmet och i de åtgärder som vidtas inom programmet för att få med detta utskott, och för att det inte ska finnas några officiellt fristående åtgärdsprogram för att främja lika möjligheter i framtiden.
Vidare kunde inte vårt utskott tänka sig att acceptera nedskärningarna i de resurser som avsatts för integrering av ett jämställdhetsperspektiv som rådet och kommissionen ville göra.
Vi vänder på många av nedskärningarna, men i stället för att ta pengar från andra viktiga målområden har vi röstat om att göra den mycket höga flexibilitetsmarginalen på tio procent mindre stel och på så sätt kunna öka andelen till jämställdhet mellan könen med fyra procent till nuvarande tolv procent av budgeten för PROGRESS.
Utskottet anser också att fem punkter i programmet är särskilt viktiga, och jag förväntar mig att kommissionen stöder oss i detta.
För det första vill vi göra de enskilda målen mer synliga, vilket innebär att programkommittén måste ha fem underkommittéer och att den måste anordna en årlig diskussion om hur programmet genomförs där varje underkommitté kan ansluta sig till fackutskotten i kammaren för att diskutera detta.
För det andra vill vi att det transnationella utbytet fortsätter i framtiden eftersom detta är enda sättet att ge Europa det mervärde vi vill ha, och för det tredje vill vi att PROGRESS ska bidra till att vi verkligen får den erfarenhet från programmet som cirkulerar bland medlemsstaterna snabbare än vad vi har fått från de nuvarande programmen.
Vi i parlamentet vill nu naturligtvis – och detta är min fjärde punkt – bli mer involverat i övervakningen av programmet.
Som jag ser det gör enbart det faktum att programmet ska löpa under sju år att detta är absolut nödvändigt.
Därför anser vi inte att den årliga fördelningen av medel till de olika målområdena ska vara programkommitténs ansvar, utan snarare en fråga för budgetförfarandet varje år.
Detta leder mig in på min sista punkt, arbetsmarknadsparternas och de icke-statliga organisationernas roll.
Utskottet kunde inte förstå kommissionens önskan att begränsa dessa parters roll till att endast eftersträva EU: s mål.
Vi anser att de är oumbärliga i den pågående strategiutvecklingen.
Även nationella och regionala icke-statliga organisationer måste ha möjlighet att delta i PROGRESS.
Därför bör taket för EU: s medfinansiering ligga kvar på 90 procent och inte på runt 80 procent, vilket skulle innebära stora svårigheter för många EU-nätverk.
