# ID: svediakorp-gov458309
# author: Avril Doyle (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-09-06
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 687
# sentences: 27
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Kommissionsledamoten sa att gränsvärden för exponering för optisk strålning inte ansågs möjliga att införa, och jag vill understryka denna punkt.
Jag vill börja med att be kommissionsledamoten att mycket tydligt ange vad kommissionen anser om denna debatt, om ändringsförslagen och om händelseutvecklingen i de olika utskotten.
Det hade varit till hjälp om vi hade känt till er inställning innan vi började, herr kommissionsledamot, eftersom vi talar i ett vakuum.
Kanske ni instämmer i vad den ena eller den andra sidan säger, men vi vill veta var ni står.
Som jag ser det har vi här en bra rättsakt: ramdirektivet som kräver att arbetsgivarna minskar hälsoriskerna för de anställda.
Ingen av oss motsätter sig detta.
Vi har redan behandlat vibration, buller och elektromagnetiska fält och nu tar vi ställning till optisk strålning.
Jag stöder direktivet – det är en bra rättsakt – med det enda undantaget att solstrålningen har tagits med.
Vi behöver rättssäkerhet inom arbetslivet, både för arbetsgivare och för anställda.
Det finns ingen rättssäkerhet när det gäller bedömningen av riskerna vid exponering för solstrålning på arbetsplatsen, och i en processlysten tid är det juridiskt sett säkert att riskbedömningen kommer att bli en uppgift för en advokat och ingenting annat.
Om jag väljer att tillbringa 10 timmar på en strand på lördag och söndag eller att exponera mig för solen i trädgården i 10 timmar vid en temperatur på 27 grader eller vistas på golfbanan i mycket hett solsken skulle alla hälsomyndigheter säga att det var alldeles för länge.
Vad kollegerna har sagt om hudcancer är fullständigt sant.
Men om jag väljer att tillbringa min fritid med att exponera mig för solen alltför mycket och sedan kommer till arbetsplatsen till exempel en måndag, och om jag arbetar på en byggarbetsplats, på åkrar, i en vinodling, på en sportarena, vid en swimmingpool eller var det nu kan vara och om jag redan har exponerat mig för solen alltför mycket under helgen på grund av bristande ansvarskänsla, är det då min arbetsgivares skyldighet att se till att jag inte exponeras ytterligare för solen under måndagen?
Två timmar kanske skulle vara alltför mycket i detta fall, för att inte tala om fyra timmar.
Om jag är en rödhårig, ljushyad irländare är två timmars solsken det mesta jag bör få, och då bör jag ha ordentligt solskydd och hatt och jag bör täcka huden och använda solskyddskräm.
Men om jag är en mörkhårig, brunögd och mörkhyad sydeuropé skulle jag kunna tillbringa sex eller sju timmar i solskenet utan att det fick någon effekt alls.
Vad gör arbetsgivarna?
Radar de upp sina anställda en måndagmorgon och kontrollerar deras hudtyper och om de har varit överexponerade under helgen?
Eller kontrollerar de om de har blivit brända på båda sidor i Torremolinos under de senaste fjorton dagarna när de var på semester och säger ” Tyvärr, ni får inte vara ute i solen alls den här veckan ”?
Det är omöjligt att genomföra.
Vi vill ha rättssäkerhet.
Vi vill överlåta det personliga ansvaret till individen.
Ja, vi vill att man ska kunna göra val som bygger på information från hälsosynpunkt – alla, inte bara anställda, bör informeras om riskerna med överexponering – men var snäll och säg till ordförande José Manuel Barroso för allas vår räkning att om han menar allvar med reglering i enlighet med Lissabonstrategin och med att mindre reglering är bättre reglering, då behöver vi inte denna förmyndaraktiga reglering och då måste solstrålningen tas bort från direktivet.
Man kan inte överlåta detta till medlemsstaterna eftersom det så vitt jag förstår finns ett juridiskt problem.
Riskbedömningen kan inte överlåtas till varje enskild medlemsstat enligt villkoren i direktiv 89 / 391, eftersom den uteslutande hör till gemenskapens behörighetsområde.
Var snäll och tala om för oss vilka alternativen är och var ni står i denna fråga, herr kommissionsledamot.
