# ID: svediakorp-gov458307
# author: Alexander Radwan (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-09-06
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 459
# sentences: 24
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, mina damer och herrar!
Låt mig börja med att säga något om förfarandet.
Vi behandlar här ett stycke av Europaparlamentets lagstiftningshistoria.
Det var nämligen 1992 som kommissionen fattade beslut i frågan, och i dag diskuterar vi alltså – och det vill jag understryka – den behandlingen av den.
När vi röstar, som vi kommer att göra i morgon, kommer vi att vara bundna av regeln att det krävs en majoritet för förkastande eller antagande.
Jag var inte ens ledamot av parlamentet vid den första behandlingen, och jag måste säga att jag tycker det är oacceptabelt att varken kommissionen eller rådet är lika bundna när det gäller ett förslag som lagts fram vid en tidpunkt då de flesta av oss ännu inte var ledamöter av parlamentet.
Även om det är tillåtet enligt arbetsordningen så kunde jag inte lägga fram mina ändringsförslag i utskottet.
Därför borde vi alla trycka på för att bli av med sådana märkvärdigheter.
Det är också ett skäl till varför CDU / CSU har lagt fram det här förslaget om att förkasta direktivet.
Vi gjorde det inte för att vi avvisar berättigade åtgärder i samband med onaturlig optisk strålning utan för att uppmana kommissionen att komma med ett förslag som vore trovärdigt i förhållande till konstitutionen och Lissabonmålen.
Ordförande José Manuel Barroso och hans kolleger förivrar sig alltid när de analyserar skälen till varför konstitutionen förkastades och åberopar regelbundet Lissabonmålen.
Om man ställer dem mot väggen över reglerna och direktivet säger de: ” solskensdirektivet?
Jag var inte tillsatt vid den tiden ”.
Samtidigt saknas det dock inte tjänstemän i kommissionen som helt enkelt struntar i vad deras chefer säger.
Bättre regler?
Vad har de som får ansvaret för konsumentskyddet, de som förväntas vidta åtgärderna för intresse av det?
För dem är det ” business as usual ”.
I Tyskland är det här inte bara en fråga för ena sidan av det politiska spektrumet.
Jag skulle bara vilja påminna Karin Jöns om ordföranden för Deutscher Städtetag [förbundet för tyska städer].
Det undgick henne kanske under sommaruppehållet, men i alla fall har ordföranden för Deutscher Städtetag, som samtidigt är Münchens borgmästare och, som hon kanske vet, medlem i SPD, kallat solskensdirektivet för löjligt.
Då inser vi att det i Tyskland finns en bred politisk enhällighet i det avseendet att vi är för regler som är utförbara.
Kompromissen skulle föra oss närmare dem.
I förslaget om förkastande uppmanas kommissionen att komma fram med någonting bättre.
Om det inte antas så uppmanar jag er att i alla fall stödja kompromissförslaget.
