# ID: svediakorp-gov458302
# author: Anja Weisgerber (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-09-06
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 440
# sentences: 27
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, mina damer och herrar!
Jag vill börja med att själv tacka Csaba Őry, föredraganden, som gjort ett utmärkt jobb.
Vilken väg vill vi att Europa ska följa?
Vi upplever en konstitutionell kris.
Vi genomgår en finansiell kris.
Människor förstår inte Europa längre.
Vi måste göra allt för att få tillbaka allmänheten ombord.
De föreslagna reglerna om naturlig strålning i den gemensamma ståndpunkten kommer att få rakt motsatt effekt eftersom det är ett klassiskt exempel på överdriven reglering och byråkratiska metoder.
De står inte i relation till Europeiska unionens avregleringsinsatser.
Kommissionen och rådet talar alltid om bättre lagstiftning som en väg mot större tillväxt och skapande av fler arbetstillfällen i EU.
Min uppfattning om ” bättre lagstiftning ” är dock ganska annorlunda.
Jag anser att det är med sådana här regler vi måste börja.
Rådet och kommissionen missar målet rejält med sina krav på skydd mot solljus.
Bara det faktum att det råder skilda klimatförhållanden inom EU betyder att det även finns många praktiska överväganden som talar mot en EU-reglering av det här slaget.
Jag tror inte att skyddet av arbetstagare mot solen skulle behandlas med samma vikt i Finland som i Spanien eller Grekland.
Vi tar ansvaret från Europas befolkning.
Vad har egentligen hänt med arbetstagarnas eget ansvar?
Hur kan man förresten avgöra om en solbränna har tillkommit under fritiden eller under arbetet?
Vad ska göras åt problemet med ansvarsskyldigheten om arbetsgivare utför den omfattande riskbedömning av solens strålar som åläggs dem i det här direktivet?
Låt mig ge er ett annat kort exempel.
Jag pratade med en säkerhets- och skyddsansvarig på en arbetsplats, och han berättade för mig hur han stod bredvid en arbetstagare som intill sig hade en meterhög eldslåga.
Han frågade arbetaren varför han inte släckte lågan och fick svaret: ” du är den som är ansvarig för säkerheten på arbetsplatsen ”.
Det är ett exempel på varför vi behöver ge arbetstagare en känsla av ansvar för sig själva.
I morgon kommer vi här i kammaren att kunna ange vår önskan om att byråkratin bryts ned och om avreglering och sända ett budskap om att vi lärt oss något av folkomröstningarna i Frankrike och Nederländerna.
Precis som Thomas Mann, Philip Bushill-Matthews och många andra parlamentsledamöter har jag lagt fram ändringsförslag i syfte att inte låta solen omfattas av direktivet.
Jag uppmanar er att stödja våra ändringsförslag eller åtminstone den kompromiss som antogs i utskottet.
Vi måste återvinna förtroendet hos Europas befolkning.
