# ID: svediakorp-gov458294
# author: Sepp Kusstatscher, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-09-06
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 426
# sentences: 14
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Under de senaste månaderna har det skapats uppståndelse i medierna genom att halvsanningar och osanningar spridits i form av skrattretande historier.
Det enda med de så kallade minimikraven för arbetstagares hälsa och säkerhet vid exponering för risker som har samband med fysikaliska agens (optisk strålning) i arbetet – som det heter i titeln – som bitit sig fast i allmänhetens medvetande är att Bryssel i sin regleringsmani till och med försökte att enligt lag utfärda ett förbud mot solsken och krävde att servitriser skulle avstå från att bära korta klänningar och till och med ville förbjuda fotbollsspelare att bära kortbyxor i framtiden.
Jag är säker på att jag inte behöver påpeka för kammaren att det här direktivet endast gäller förebyggande åtgärder och skyddsåtgärder på arbetsplatsen samt förbättrande av försiktighetsåtgärderna mot hudcancer – inte minst som en yrkessjukdom.
I själva verket skulle vi inte behöva några föreskrifter och förordningar om exempelvis gamla vedertagna regler om hur man klär sig för att hantera naturlig optisk strålning fortfarande följdes.
De innebar att man tog för givet att en person som arbetar i solen skulle bära hatt och kläder för att skydda huden.
Vi skulle inte heller behöva dem så mycket om solens ultravioletta strålar inte hela tiden blev farligare på grund av att ozonskiktet förstörs.
Tyvärr är det ett obestridligt faktum – och ett som flera av ledamöterna hänvisat till – att fallen av hudcancer har flerfaldigats på senare år, särskilt bland de som arbetar inom byggnadsindustrin eller jordbruket, vilka inte kan betraktas som privilegierade yrken.
Den fråga som vi ska besvara i dag är om vi vill eller inte vill skydda dessa arbetstagare bättre mot optisk strålning, precis som vi gör mot buller, vibrationer och elektromagnetisk strålning, vilket dessutom sker i lika hög grad i varje medlemsstat, och om vi vill garantera att hudcancer erkänns som en yrkessjukdom i hela EU eller inte.
Vi får inte skyffla över våra egna behörigheter och ansvarsområden på medlemsstaterna.
De ansvarar för genomförandet.
Hälsa är en grundläggande tillgång för varje enskild person, men samtidigt har hälsan en ekonomisk dimension.
Vi borde därför anta rådets föreslagna minimikrav – och komma ihåg att de är just minimikrav! – men förkasta artiklarna 4 och 5, vilka blivit fullständigt urvattnade.
I princip delar vi i gruppen De gröna den socialdemokratiska gruppens ståndpunkt och uppmanar till miniminormer för lämpligt skydd på arbetet i alla EU: s medlemsstater.
