# ID: svediakorp-gov458291
# author: Ria Oomen-Ruijten, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-09-06
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 397
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Först av allt skulle jag vilja rikta ett varmt tack till Csaba Őry, eftersom han var tvungen att arbeta med den här knepiga frågan under extrem press, inte bara från övriga ledamöter utan även från medierna.
Min uppskattning för rådets och kommissionens företrädare är mindre.
Jag beklagar att ni, herr Barrot, i inledningen av debatten inte kan lägga fram kommissionens ståndpunkt i den här frågan och att ni inte kan tala om huruvida kommissionen är beredd att försvara den hållning som utskottet för sysselsättning och sociala frågor intar eller inte.
Jag uppskattar inte heller att rådets företrädare hittills inte har tagit någon kontakt, särskilt eftersom politikerna i medlemsstaterna säger att vi verkligen borde ändra kurs i Europa, medan de byråkrater i kommissionen som fördjupar sig i det här ämnet säger att vi måste hålla oss till vad vi har.
Det hela strider mot vad jag står för.
Vad vi gjort är att fatta beslut om en förstabehandling som genomfördes redan 1992 – det är 13 år sedan – och vi har inte kommit fram till en andrabehandling förrän nu!
Mycket har skrivits i den här frågan.
Vad artificiell strålning beträffar måste vi vara stränga när det gäller arbetsförhållanden.
Det är ju ändå arbetstagarnas hälsa som står på spel.
För solljus, eller naturlig strålning, skulle vi vilja inta en annan hållning, något som låter sig göras genom de subsidiaritetsklausuler som vi har till vårt förfogande.
Solen skiner under olika lång tid och med skild intensitet från en plats till en annan.
Därför tycker vi att europeiska minimikrav är att gå för långt.
Jag är därför glad att reaktionen på våra ändringsförslag har varit mycket positiv från utskottet för sysselsättning och sociala frågor.
Jag tror att det betänkande som nu lagts fram kommer att få ett brett stöd här i kammaren.
Hur tänker vi hantera naturlig strålning?
Vi medger att det finns en fara, men medlemsstaterna borde, i samverkan med arbetsgivarna, avgöra för sig själva om och när åtgärder bör vidtas.
Den principen har införlivats i det godkända betänkandet, och jag skulle vilja rikta en angelägen vädjan till samtliga grupper, inbegripet socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet, att ge det här betänkandet sitt stöd.
