# ID: svediakorp-gov458290
# author: Csaba Őry (PPE-DE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-09-06
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: HU
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 664
# sentences: 28
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Att skapa rättsliga villkor som gör det möjligt att skydda europeiska arbetstagares hälsa och säkerhet har i århundraden varit ett tydligt formulerat åtagande för den europeiska lagstiftningsprocessen.
Det här åtagandet fastställs bland annat i artikel 137 i Romfördraget.
Ett ” ramdirektiv ” från Europeiska ekonomiska gemenskapen, vilket antogs 1989, utgör grunden för dessa rättsliga villkor.
I bestämmelserna i det här direktivet föreskrivs att arbetsgivare, för att säkra arbetstagares hälsa och säkerhet, har en allmän skyldighet att bedöma alla eventuella risker som skulle kunna påverka arbetstagares hälsa negativt under deras yrkesutövning.
I ramdirektivet fastställs sedan denna övergripande skyldighet att se till att arbetstagare kan skyddas mot alla skadliga effekter.
I denna lagtext anges inga specifika typer av risker eftersom listan över risker ständigt ändras och utökas till följd av förändringar i arbetsmiljön.
Arbetsgivaren ska dock oavsett detta vara uppmärksam på alla risker.
Redan så långt tillbaka som 1989 avsåg lagstiftarna att utarbeta lämpliga rättsliga föreskrifter, skräddarsydda för att passa de olika riskerna, och det var skälet till att en särskild lag lades fram när det gäller fysiska risker.
Efter förstabehandlingen 1992 beslutade parlamentet att dela upp den i fyra delar, vilket alltså gav upphov till de olika riskrelaterade direktiven om buller, vibrationer och elektromagnetiska fält.
Den sista delen, om optisk strålning, är nu aktuell för andrabehandling.
Under parlamentets arbete och den förlikningsprocess som genomfördes mellan kommissionens och rådets företrädare uppnåddes en ganska bred enhällighet i frågor som gäller strålning från artificiella källor.
Däremot visade sig frågan om solstrålning vara kontroversiell, så jag skulle vilja säga något om den.
Det är en grundläggande princip att arbetsgivaren är ansvarig för varje skada som en arbetstagare kan råka ut för till följd av sin yrkesutövning.
Det är obestridligt, och i de tidigare lagbestämmelser som fortfarande gäller föreskrivs detta tydligt.
En åtskillnad måste tydligen göras mellan olika länder, olika förhållanden och till och med vad gäller strålning, och därför krävdes ett omfattande, ingående och invecklat samråd innan vi kunde uppnå en kompromiss med majoriteten av våra ledamöter.
Kärnan i den kompromissen är att det, på grund av de extremt skilda förhållanden som råder när det gäller solljus, vore klokt om detaljbestämmelser och specifika åtgärder utarbetades på medlemsstatsnivå.
I en anda av subsidiaritet föreslås i den här kompromissen att det, vid strålning från naturliga källor, är de enskilda ländernas behörighet att fastslå lämpliga bestämmelser.
Det är klart att situation skiljer sig mycket åt i Sverige och Grekland, i Spanien och Tyskland.
Traditionerna är annorlunda, kulturen är annorlunda.
Därför är det klokt att ge enskilda länder möjlighet att ange de skyldigheter som arbetsgivare förväntas fullgöra.
Samtidigt ser jag det dock som ett viktigt framsteg att bred enighet nåddes i flera frågor i samband med betänkandet.
Jag tänker då till exempel på att rådet angav att det var villigt att godta det förslag som stöddes av samtliga politiska grupper i parlamentet och som handlar om att utarbeta en praktisk teknisk handledning, vilken vi nu väntar oss från kommissionen.
Det skulle hjälpa företag, särskilt små och medelstora företag, att förstå, tillämpa och helt enkelt hantera de ofta mycket invecklade åtgärder de måste vidta, särskilt när det gäller strålning från artificiella källor.
Det vore storartat om den handledningen även skulle utgöra en del av direktivet.
Jag uppmanar mina kolleger och parlamentet att stödja den version av direktivet, och ändringsförslagen, som skapar en jämvikt mellan EU-bestämmelser om minimikrav och medlemsstaternas praktiska möjligheter och skyldigheter.
Jag uppmanar er därför att stödja dessa kompromisser.
Avslutningsvis vill jag tacka ” skuggföredragandena ” från alla politiska grupper, mina kolleger och rådets och kommissionens företrädare.
Vi har arbetat mycket hårt de senaste veckorna, och jag tycker att samarbetet varit gott.
