# ID: svediakorp-gov458238
# author: Stavros Dimas, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-09-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 764
# sentences: 31
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Jag vill tacka alla talare för deras mycket konstruktiva anmärkningar och svara på frågan om avfall från bearbetning av bauxit för tillverkning av aluminium, som nämndes tidigare.
Detta avfall omfattas av direktivet, vilket kommer att garantera att återverkningarna, särskilt när det gäller vatten, minimeras.
Vad beträffar James Nicholsons sista yttrande om gamla övergivna avfallsanläggningar, som skiljer sig från det som föregående talare har sagt, enas kommissionen och rådet i den gemensamma ståndpunkten om att en inventering bör genomföras.
Trots detta är det bättre att återställandet lämnas till medlemsstaterna, med tanke på att ramdirektivet om vatten fortsätter att gälla parallellt.
Dessutom, och när det gäller möjligheterna att bevilja undantag för icke-inert avfall, berör detta inte de huvudsakliga miljökraven, som fortsätter att gälla.
Vi behöver detta nya direktiv, som kommer att bidra till att garantera en miljövänlig hantering av gruvavfall både under den dagliga driften av avfallsanläggningar och i händelse av en större olycka.
Jag förlitar mig på att vi kommer att slutföra förfarandet för detta förslag så snabbt som möjligt, så att vi kan garantera ett bättre skydd av folkhälsan och miljön, som Chris Davies också sa, på ett verkligt pragmatiskt sätt som svarar mot kraven från de olika berörda parterna.
Nu till ändringsförslagen: de ändringsförslag som handlar om direktivets tillämpningsområde är särskilt viktiga.
Genom ändringsförslagen 2 och 13 stryks de tillåtliga undantagen för icke-farligt, icke-inert avfall.
Kommissionen kan inte godta dem av de skäl som jag förklarade i mitt första inlägg.
Av samma skäl kan kommissionen inte godta ändringsförslag 11, genom vilket de bestämmelser som gäller inert avfall breddas, eller ändringsförslag 15, genom vilket de olika tillåtliga tidsperioderna innan ett avfallslager kvalificeras som ” avfallsanläggning ” stryks.
Den gemensamma ståndpunkten har redan formulerats för att avspegla de relevanta ändringsförslag som uppkom under första behandlingen och garanterar den nödvändiga proportionaliteten.
Till följd av detta kan vi inte stödja ändringsförslag 47, genom vilket klassificeringskriterierna för anläggningar av kategori A ändras.
När det gäller de finansiella säkerheterna är ändringsförslag 37, enligt vilket kommissionen ska vara skyldig att godkänna de tillämpliga nationella förfarandena, oacceptabelt, eftersom det leder till ökade byråkratiska formaliteter utan att tillföra något mervärde.
Ändringsförslagen 7, 38 och 39 är också oacceptabla, eftersom den ursprungliga texten innehåller en praktisk metod för att beräkna de belopp som krävs.
Ett antal ändringsförslag innehåller särskilda hänvisningar till vattenskydd.
Kommissionen anser att denna fråga redan täcks tillräckligt av de relevanta bestämmelser i direktivet som kompletterar de allmänna bestämmelserna i ramdirektivet om vatten och av annan gemenskapslagstiftning om vatten som redan är i kraft.
Trots detta kan jag stödja ändringsförslagen 29, 30, 32 och 33, som klargör de skyldigheter som gäller och som innehåller direkta hänvisningar till gemenskapens lagstiftning om vatten.
Däremot kan vi inte samtycka till ändringsförslag 36, enligt vilket vanliga håligheter ska täckas av gemenskapsbestämmelserna för att förhindra vattenföroreningar.
Jag förstår parlamentets oro, men jag anser att denna fråga redan behandlas i tillräcklig utsträckning i ramdirektivet om vatten.
Genom ändringsförslag 42 införs likaså skyldigheter som ska tillämpas under den övergångsperiod som har beviljats befintliga avfallsanläggningar, särskilt skyldigheten att följa bestämmelserna i ramdirektivet om vatten.
Av de skäl jag förklarade tidigare anser jag att detta är onödigt.
En annan källa till oro för parlamentet är det viktiga arvet från förr i form av stängda och övergivna avfallsanläggningar som orsakar föroreningar.
Även om behovet av en inventering av dessa stängda anläggningar nu har infogats i den gemensamma ståndpunkten har jag intrycket – som jag sa tidigare – att de ytterligare krav som införs genom ändringsförslag 40 och det relaterade ändringsförslaget 41 kan täckas mer effektivt på nationell nivå.
Ett antal av de övriga ändringsförslag som parlamentet har lagt fram är godtagbara: Ändringsförslag 10 kan bidra till att främja integrering av miljöhänsyn i andra politikområden.
I ändringsförslagen 17, 18 och 21 förklaras innehållet i planer för avfallshantering mer detaljerat.
Ändringsförslag 27 hänvisar uttryckligen till skyddade områden.
Kommissionen stöder dessa ändringsförslag, eftersom de syftar till att nå samma mål som förslaget till direktiv.
Avslutningsvis gläder det mig att kunna meddela att kommissionen kan godta åtta ändringsförslag i sin helhet och ytterligare sex ändringsförslag i princip eller delvis.
Jag kommer att lämna in en fullständig förteckning över kommissionens ståndpunkter om ändringsförslagen till sekretariatet. (1)
