# ID: svediakorp-gov458212
# author: José Ribeiro e Castro (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-09-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 574
# sentences: 25
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar!
Sedan slutet av juli har jag noggrant följt den fruktansvärda tragedi som orsakats av skogsbränder över hela landet.
Bortsett från den omfattande förödelsen har den orsakat panik och tagit liv.
Det har skett 18 dödsfall i Portugal, däribland Pedro Figueiredo, en hängiven brandman från Oliveira de Azeméis som skulle ha ställt upp i de lokala valen i oktober på grundval av sitt oerhört stora engagemang för medborgarna och samhället.
Hotet om storskaliga skogsbränder är inte borta; det finns fortfarande kvar.
Så sent som i går kväll när jag kom från den inre delen av landet för att resa hit, åkte jag förbi den stora branden i Sardoal som fortfarande pågick.
Vi visste att detta skulle hända i år, inte bara på grund av erfarenheter från tidigare år och väderleksprognoser, utan även för att våra skogar hade blivit alltmer sårbara till följd av torkan, den andra landsplåga som har härjat i mitt land och dess landsbygd under ett antal månader nu.
I april, under debatten och i parlamentets resolution, som jag var med om att lägga fram, var risken redan tydligt förutsedd och uppenbar.
Därför blev jag förvånad över den uppenbara överraskning som först kännetecknade gensvaret och över tveksamheten i vissa länder.
Jag blev också förvånad över det beslut som ministerrådet fattade i juni att skrota bidragen för brandgator.
Beslutet var helt felaktigt och särskilt absurt ett år som detta.
Det hemska problemet med skogsbränder har skapat en djup känsla av att det inte finns något hopp för den portugisiska landsbygden, att den är ohållbar och att den har övergivits och försummats.
Vår skog är en av våra största nationalskatter.
Det finns många anledningar till att den är så sårbar och vi måste ta itu med dem alla.
Därför har jag, i egenskap av partiordförande, lagt fram ett förslag om att upprätta en nationell dagordning för skogsskydd.
Vi vill arbeta tillsammans med andra för att se till att denna dagordning genomförs på ett noggrant och konsekvent sätt ända tills vi uppnår säkerhet.
Vi måste emellertid också granska konsekvenserna av frågan på EU-nivå och anledningarna till att EU måste intensifiera sitt engagemang i dessa aktiviteter.
En av orsakerna till att de portugisiska skogarna är så sårbara är ökenspridningen i landet, den plötsliga och radikala förändringen av landsbygdens demografi och det plötsliga övergivandet av jordbruksnäringen och den traditionella verksamheten i stora områden.
Med andra ord, låt oss inte glömma att det finns en annan sida av den gemensamma jordbrukspolitiken som aldrig var avsedd att ta itu med verkligheten i Medelhavsområdet.
Därför måste vi i större utsträckning försöka mobilisera den europeiska solidariteten för att återuppbygga och förvalta skogarna.
Den resolution som vi har lagt fram är ett steg i den riktningen och det är så vi ska fortskrida med detta.
Vi måste också inrätta en tillfällig undersökningskommitté för att öka medvetenheten om dessa förhållanden.
Jag vill tacka kommissionens ordförande för hans sätt att skriftligen svara på det brev som jag skickade till honom.
Han erbjöd garantier för att kommissionen skulle hjälpa mitt land och de värst drabbade.
Däremot beklagar jag rådets frånvaro, vilket sänder ett ömkligt budskap som svar på en så storskalig tragedi i Europa.
