# ID: svediakorp-gov458129
# author: Ryszard Czarnecki (NI ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-07-07
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 281
# sentences: 14
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Zimbabwe var en gång ett av de rikaste länderna i Afrika.
Det exporterade livsmedel och gav hjälp till andra länder i Afrika som var mindre välmående.
I dag är det ett svagt och fattigt land och diktatorn som styr över det är en stor man med snäva intressen.
Olyckligtvis är dessa intressen ofta också oärliga och blodiga.
Författarna till detta resolutionsförslag är värda beröm för att ha tagit med följande grundläggande tanke.
Även om vi ökade hjälpen till Afrika, och därmed till Zimbabwe, skulle vårt bistånd inte vara verksamt om vi inte också såg till att hjälpen backades upp av gott styre, respekt för mänskliga rättigheter och solidaritet i Afrika.
Med detta menar jag inte solidaritet mellan diktatorer, utan solidaritet mellan samhällen till stöd för demokrati.
Vår debatt i dag handlar om Zimbabwe, men vi bör också tala om Bryssel.
Parlamentet har nu i många år upprepade gånger uppmanat rådet att vidta åtgärder i detta ärende, men rådet har spelat blint och dövt.
Denna situation påminner om det polska ordspråket ” en tiggare talade med en tavla, och tavlan svarade ingenting ” med den enda skillnaden att det tysta rådet är en ful tavla.
Det är dags att allvarligt fundera på verkliga och gränsöverskridande sanktioner och på att införa en bojkott från de andra afrikanska länderna mot Zimbabwe.
I detta syfte bör EU, tillsammans med Förenta staterna och Brittiska samväldets länder, utöva ett visst mått av diplomatisk press på de afrikanska länderna.
Rådet får inte begrava huvudet i sanden och låtsas att problemet inte finns.
