# ID: svediakorp-gov458124
# author: Erik Meijer (GUE/NGL ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-07-07
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 382
# sentences: 15
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
När min grupp uttrycker sin oro för Zimbabwe tänker vi inte i första hand på de vita jordbrukare som blev rika under kolonialtiden, utan på den stora, svarta majoriteten som fortfarande har mycket lägre inkomster.
President Robert Mugabe spelade en viktig roll i kampen för oberoende både mot kolonialism och mot Ian Smiths vita minoritetsregering.
Under och efter den kampen framställde han sig alltid som den svarta majoritetens hjälte.
I praktiken gjorde han alldeles för lite för att förbättra deras öde.
Han verkade ha blivit en medelmåttlig ledare, radikal bara i sin motvilja mot homosexuella.
Han var knappt igenkännlig som den tidigare ledaren för den frihetskamp som gav de fattiga hopp om ett helt förändrat samhälle, där jämlikhet mellan alla människor skulle göras till en nyckelprioritering.
Långt efter att han kom till makten blev han mycket radikal, särskilt mot alla som hotar, eller kunde hota, hans absoluta makt.
Den politiska oppositionen, de rika jordbrukarna, den fattiga slummen och handelsmännen blev i tur och ordning offer för hans agerande, som syftade till att skrämma och förgöra dem.
I en tidigare debatt om Zimbabwe, den 16 december 2004, framförde jag teorin att Robert Mugabe hade inlett kampanjer av detta slag för att ta igen den popularitet han förlorat och att han genom oväntat bestämda åtgärder försökte vinna och mobilisera nya anhängare.
Vi ser nu att hans strategi inte längre kan hänföras till smart taktik utan snarare till beteendet hos någon som håller på att bli galen.
I stället för att ordna med bättre bostäder för de fattiga driver han bort dem från städerna genom att förstöra deras hem.
I detta börjar han visa stor likhet med den vansinniga regim som Pol Pot försökte införa i Kambodja för över 30 år sedan.
Min grupp anser att det är beklagligt att omfattande kritik riktas mot Zimbabwes grannar, Sydafrika och Afrikanska unionen i denna resolution, medan inga försök görs för att hjälpa dem att lösa problemen.
Så länge Europa ger afrikanerna anledning att se det som den kolonialmakt det en gång var, har vi inga moraliska befogenheter för att kunna bidra till förbättring.
