# ID: svediakorp-gov458100
# author: Louis Michel, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-07-07
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 2,092
# sentences: 98
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, mina damer och herrar!
Jag vill först uttrycka mina egna och kommissionens djupt kända kondoleanser till offren för de ohyggliga och barbariska händelser som ägt rum i London, och till offrens familjer.
Jag vill också uttrycka min solidaritet med de brittiska myndigheterna.
Mina damer och herrar!
Jag noterar att bakom den oundvikliga och utan tvekan nödvändiga kritiken är den allmänna tonen i inläggen ganska positiv till kommissionens uppläggning.
Så är redan fallet i resolutionsförslaget, även om ett antal personer anser att ännu mer långtgående åtgärder kan vidtas, till exempel när det gäller sociala normer, skydd mot Kina eller industriell omstrukturering.
Jag vill ändå återvända till några av de farhågor som uttryckts.
Avtalet med Kina bekymrar bland annat Silva Peneda, Pedro Guerreiro, Daniel Caspary, James Allister och Maria Martens.
Jag menar att Maria Martens hittade rätt ord för att uttrycka denna oro.
Liksom de flesta som följer dessa frågor anser hon att avtalet med Kina kommer att ge Europeiska unionens industri lite andrum från och med nu och fram till 2008, och att avtalet i sig därför är bra.
Jag vill framhålla att avtalet skall tillämpas strikt och att de kvantiteter som importeras noga skall redovisas inom ramen för verkligt självbegränsande kvoter.
I fråga om de skyddsklausuler som föreskrivs i Kinas WTO-anslutningsfördrag kommer det att anges att EU inte formellt har avsagt sig dem, men avtalet med Kina är uppenbart globalt och särskilt utformat för att undvika sådana konflikter vid administrationen av sektorn som skulle kunna uppkomma till följd av de hårda åtgärder som dessa klausuler utgör.
Klausulerna kommer därför att tillämpas endast om de verkligen är befogade, vilket enligt min mening inte är fallet, just därför att avtalet med Kina täcker de mest känsliga varorna, det vill säga nästan hälften av den kinesiska textilsektor som avreglerades i januari 2005.
James Allister, som jag hör är generellt positiv till avtalet, skulle uppskatta att förvaltningen av den kinesiska handel som uppkommer därav bidrar till att det inte kommer att bli nödvändigt att vidta de antidumpningsåtgärder som han rekommenderar.
Slutligen vill jag försäkra Daniel Caspary om att avtalet med Kina kommer att leda till att volymerna stabiliseras, med en rimlig årlig tillväxttakt på 8 till 12 procent.
Därför skyddar det EU: s tillverkare men stabiliserar samtidigt importörernas lager fram till 2008.
Flexibilitetsklausuler förutses inom ramen för de förhandlingar med kineserna som är på gång för att mildra begränsningsåtgärderna till gagn för importörerna.
Låt mig säga ett par ord om respekt för sociala normer från utvecklingsländernas sida.
Jag skulle vilja svara Silva Peneda att även om Europeiska unionen och kommissionen aktivt främjar sådana normer, kritiserar utvecklingsländerna oss för detta och tolkar våra krav som en form av förklädd protektionism.
Saker och ting är helt enkelt inte så enkla som de verkar.
Utvecklingsländerna utgör den stora majoriteten av ILO: s medlemmar och avvisar sambandet mellan handel och sociala normer.
Kommissionen har inte gett upp utan föreslår systematiskt i alla förhandlingar om preferenshandelsavtal en bestämmelse om att förmånerna dras in i om dessa normer inte följs.
Kommissionen agerar också positivt.
Exempelvis följde rådet dess exempel den 27 juni 2005 efter det att vi hade föreslagit att Sri Lanka skulle ges nya handelskoncessioner, eftersom landet just hade ratificerat ILO: s åtta grundkonventioner.
Politiken är tydlig och klar: Förbjud barnarbete i utbyte mot avskaffande av tullavgifter vid export till Europeiska unionen.
Det gäller att göra en koppling mellan multilaterala handelsförhandlingar och sociala normer.
Vi kan inte säga vad som kommer att beslutas i Hongkong i december, men jag kan redan nu säga att kommissionen mycket starkt kommer att betona denna koppling.
Om han hade kunnat närvara i parlamentet i förmiddags skulle min kollega Peter Mandelson, som ansvarar för handelsfrågor, säkerligen ha förklarat hur han i Turin den 26 maj 2005 agerade enligt denna linje vid ett möte som anordnats tillsammans med ILO.
Inom detta område som inom många andra är många praktiska åtgärder möjliga.
Ett partnerskap och en struktur för social dialog med Kina, där textilier ingår, övervägs till exempel allvarligt.
Jag kommer nu att återgå till Europeiska unionens handelspolitiska prioriteringar genom att bland annat svara Bastiaan Belder.
Implicit i resolutionsförslaget är behovet av att prioritera Europa – Medelhavsområdet, särskilt i förhållande till Asien.
Kommissionen instämmer i hög grad i denna synpunkt.
Utveckling av handeln mellan Medelhavetsbåda sidor torde bidra till regionens utveckling och delvis lösa de svåra problem, som invandring, som är gemensamma för områdets norra och södra del, och som sträcker sig utöver problemen med textilvaror.
Det finna andra prioriteringar: Afrika, varvid jag vill hänvisa till G8-mötet som hålls i dag i Skottland, de minst utvecklade länderna och de fattigaste länderna i Asien.
Kommissionen är därför överens med Tokia Saïfi på denna punkt: ett stort antal komparativa fördelar måste bevaras till förmån för dem som EU vill ge preferenser.
Därför stöder kommissionen mycket starkt / / kraftfullt införandet av en gemensam ursprungskumulering för Europeiska unionen och Medelhavsområdet, som bör antas av rådet i höst.
Jag vill därför ta tillfället i akt att be parlamentet hjälpa kommissionen att utöva påtryckningar på rådet för att påskynda antagandet av de berörda förslagen.
Avslutningsvis, och när det gäller handelspreferenser, skall det noteras att Europeiska unionen från och med i år har dragit tillbaka de flesta av sina handelspreferenser för Kina.
Denna negativa prioritering är helt i linje med andan i resolutionsförslaget.
Nicola Zingaretti, i synnerhet, hänvisade till handelsskyddande åtgärder.
Om ett tredjeland subventionerar sin export finns det lösningar.
Europeiska unionen har faktiskt en hel arsenal av möjliga åtgärder,. bland annat antidumpningsavgifter och åtgärder för att motverka subventioner.
För en vecka sedan inledde kommissionen till exempel en antidumpningsundersökning i samband med vissa slags kinesiska och indiska skor.
Saken diskuterades.
Vi ägnar oss inte åt fromma förhoppningar här i parlamentet.
Jag kan försäkra er att dessa åtgärder tas på stort allvar av de båda länderna.
När det gäller bedrägerier, som är Cristiana Muscardinis bekymmer och som också delas av kommissionen, har EU gjort framsteg.
Sedan juli 2004 är en ny ordning i kraft som gör det möjligt för företag att begära att tullmyndigheterna beslagtar varor som sannolikt är förfalskningar.
Det som vi har här är en enhetlig, kostnadsfri och enkel gemenskapsprocedur som delvis är avsedd för små textilföretag, vilka som en parlamentsledamot sade, utgör 90 procent av sektorn.
Leder dock inte detta till att kraven på ökad effektivitet skärps och framför allt till att mer behöver göras för att integrera Europeiska unionens tullmyndigheter?
En gemensam tullkodex har funnits sedan 1992, men den tillämpas av 25 nationella tullmyndigheter, som emellanåt är svåra att samordna.
Bedragare är ofta skickliga att utnyttja sådana situationer.
Mycket återstår därför att göra inom detta område.
I fråga om intellektuell äganderätt, som är en känsliga fråga inom textilsektorn, har de senaste åren kännetecknats av en veritabel statistikexplosion.
Jag vill framhålla att Kinas anslutning till WTO nu ger landet skyldigheter, och samtidigt får EU möjlighet att vidta mer kraftfulla åtgärder om Kina inte uppfyller de skyldigheter som följer av WTO-medlemskapet.
Jag vill därför säga till företrädarna för Europeiska unionens vänster, som inte vill att EU skall finansiera omlokaliseringar, att vi är helt överens.
Det är viktigt att påpeka att det inte finns en enda bestämmelse om något sådant i något preferenshandelsavtal.
Jag tycker inte att det är rätt att antyda osanningar eller tillåta att de sägs.
Joan Calabuig Rull och Sajjad Karim talade om industriell omstrukturering av textilsektorn.
Jag anser att Sajjad Karim har rätt: Europeiska unionens industri har enträget väntat på ett mirakel från kommissionen sedan början av 2005 och avregleringen av den kinesiska textilsektorn.
Det har redan sagts, man jag vill ändå med eftertryck säga att avregleringen beslutades 1994, för tio år sedan.
Flera av medlemsstaterna har också kunnat förbereda sig på den.
Krisen inom textilsektorn är därför inte en kris som berör hela EU.
Den drabbar endast de medlemsstater som är oförberedda.
Jag vill även påpeka att åtgärder för industriella omstruktureringar till stor del är medlemsstaternas ansvar.
Inom sitt behörighetsområde föreslog kommissionen att en del av strukturfonderna skall reserveras för de sektorer som genomgår industriella omstruktureringar till följd av kriser av just det slag som inom textilsektorn, en sak som nu diskuteras av rådet.
I december 2004 tillkännagav kommissionen – eller närmare bestämt kommissionsledamot Janez Potocnik – tillsammans med Euratex (European Apparel and Textile Organisation) ett initiativ vid namn europeiska teknikplattformen för textilier och konfektion, som bland annat syftar till att stimulera teknisk innovation och på så sätt främja mer exklusiva varor för att bemöta den kinesiska konkurrensen.
Caroline Lucas påpekade med rätta att de verkliga offren för textilsektorns avreglering är de fattigaste länderna, de så kallade minst utvecklade länderna, och det beror just på att de tillverkar varor med mycket litet tekniskt innehåll, exempelvis T-tröjor av bomull.
Europeiska unionen har resurser för att gå mot den exklusivare marknaden och specialisera sig inom textilsektorerna.
Jag tänker på material med mycket högt tekniskt innehåll, där den kinesiska konkurrensen är mer begränsad.
Det skall medges att skydd är nödvändigt som en tillfällig åtgärd, men innovation är helt klart den verkliga lösningen.
Jag beklagar att denna resolution inte har antagits i dag eftersom jag, på kommissionens vägnar, i hög grad instämmer i den inriktning som föreslås i den.
Jag skall göra ett par kommentarer till.
Jörg Leichtfried och Patrizia Toia säger att åtgärderna är bra, men att kommissionen borde har reagerat snabbare.
Kommissionen agerade inom fem månader efter att ha kontrollerat att skada verkligen orsakades.
När det gäller kineserna kan det inte komma på fråga att utan vidare införa kvoter.
Herr Romagnoli!
Jag vill upprepa det jag just har sagt.
Jag uppmanar er att exakt ange vilken mekanism som kommissionen skulle kunna använda för att främja omlokaliseringar.
Kommissionen skulle aldrig göra något sådant.
Anne Laperrouze välkomnar avtalet, vilket jag instämmer i.
I fråga om högnivågruppen lade kommissionen fram en plan för att identifiera handelsbegränsningar för gruppen den 14 juni.
Den lades fram av kommissionsledamöterna Peter Mandelson och Günter Verheugen, och Tokia Saïfi var också närvarande.
I fråga om Antonio Tajanis inlägg, där han tog upp ursprungsmärkning, är kommissionen beredd att utarbeta ett förslag till förordning som gör sådan märkning obligatorisk vid import.
Ni bör dock känna till att medlemsstaterna är oeniga om denna fråga, vilket naturligtvis fördröjer framstegen i denna fråga.
När det gäller den ömsesidighet som Marie-Noëlle Lienemann nämnde i sitt inlägg, håller jag med, men detta måste diskuteras inom WTO.
Avslutningsvis vill jag uppmärksamma två högst relevanta överväganden.
En Airbus motsvarar 20 miljoner kinesiska skjortor.
Det är värt att tänka på och komma ihåg att handel inte är en ensidig affär.
Handeln går i alla riktningar och genom att fokusera på en vara i synnerhet, kan man ibland förlora andra ur sikte.
Detta tål att upprepas.
Jag skulle också vilja kommentera den högst ideologiska anklagelse jag hörde framföras mot det liberala Europa, som det sägs så mycket negativt om.
Jag vill bara påpeka att det är liberala Europa som har gjort freden möjlig och som utan tvekan har bidragit till att det välstånd som har skapats har fördelats och spritts bättre här i Europa än någon annanstans.
Det kollektivistiska eller marxistiska Europa, som somliga är påtagligt nostalgiska över, kan enligt min mening inte erbjuda samma banrekord som det så kallade liberala Europa.
I fråga om fackföreningsfrihet, som nämndes i samma andetag, garanteras den överallt i de liberala länderna.
Jag har ännu inte sett den är verkligt garanterad i totalitära stater, inte ens i vänsterinriktade sådana.
Jag säger detta helt enkelt på grund av min egen liberala läggning och eftersom det tål att upprepas då och då.
