# ID: svediakorp-gov458089
# author: Hélène Flautre (Verts/ALE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-07-07
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 603
# sentences: 22
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Eftersom vi återupptar debatten under mycket olyckliga omständigheter vill jag först framföra mina djupt kända kondoleanser till familjerna till dem som fallit offer för attackerna i London, vars förfärliga konsekvenser vi får veta minut för minut.
För att återgå till vår debatt, vars viktigaste betydelse angavs i förmiddags, har min grupp genom Caroline Lucas inlägg framhållit vårt starka stöd till den uppsättning tillfälliga åtgärder som föreslås.
Med detta sagt vill jag i dag betona vissa punkter som jag anser vara väsentliga.
Den första gäller de två stycken i betänkandet där man försöker minimera räckvidden av direktivet om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (REACH), som vi anser vara helt oacceptabla.
I dessa två stycken finns en mycket tydlig rekommendation om att begränsa räckvidden av direktivet för att förhindra att det får – förmodade – skadliga verkningar för textilindustrin och dess konkurrenskraft.
Jag vill påminna er om att det i förslaget till REACH-direktiv, som för närvarande diskuteras i parlamentet, föreslås att användningen av kemiska ämnen som kan vara skadliga för vår hälsa och vår miljö skall registreras, utvärderas och övervakas.
Dessa omnämnanden är därför helt oacceptabla, eftersom vi anser att vår industris konkurrenskraft inte får ökas på bekostnad av hälsa, miljö och arbetstagarnas arbetsvillkor.
Det är än mer oacceptabelt eftersom vi i bland annat min region, Nord-Pas-de-Calais, som är hårt drabbad av omstrukturering, är väl förtrogna med den här typen av diskussioner, där man förespråkar att miljökraven skall dämpas för att, som man säger, skydda arbetstillfällena.
Detta leder ofelbart till social och miljömässig katastrof.
Jag syftar givetvis på det stora antalet asbestoffer.
Jag tänker också på Metaleurop-affären, om vilken en viktig debatt hölls i parlamentet, och som ledde till att regionens invånare förlorade sina arbeten, sin hälsa och sin mark, som blev obrukbar under många år.
Detta angrepp mot REACH-direktivet är därför helt missriktat, eftersom dess generella effekt på textil- och kemikalieindustrin kommer att vara att stimulera och driva på innovationsförmågan.
Vår diskussion borde snarare inriktas på de konkurrensmässiga fördelar som följer av e låga kostnaderna för att tillverka textilvaror i Kina.
Vi borde faktiskt vara medvetna om att de låga tillverkningskostnaderna beror på exploatering av kinesiska arbetstagare och starkt undertryckande av deras krav.
Låt mig att hänvisa till ett utdrag ur en rapport från Amnesty International, som är relativt ny eftersom den är från 2002, där det mycket klart anges att övertid i privata företag i Kina inte bara är obligatorisk, utan även obetald och att vissa fabriker bötfäller dem som vägrar att arbeta övertid eller kommer för sent till arbetet.
Kinesiska arbetstagare arbetar mellan 10 och 12 timmar per dag, och kostnaderna för deras inkvartering och mat dras ofta av direkt från deras löner.
Det är inte ovanligt att företag ibland håller inne lönerna i två månader, eller behåller identitetskorten för vissa arbetstagare under flera månader.
Kort sagt är fackföreningar starkt undertryckta.
Eftersom vi för en strukturerad dialog med Kina om mänskliga rättigheter – och samtal dessutom ägde rum i förra veckan – anser jag att vi borde framhålla fackföreningsfrihet.
Det stora antal fackföreningsmedlemmar som i dag är inspärrade i kinesiska fängelser borde bli föremål för skyddsåtgärder, skyddsåtgärder som föreskrivs i EU: s riktlinjer om försvarare av mänskliga rättigheter.
Detta är en helt avgörande faktor i debatten, som jag anser utan fog har förtigits.
