# ID: svediakorp-gov458003
# author: Marie Anne Isler Béguin (Verts/ALE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-07-07
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 993
# sentences: 41
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar!
Först och främst vill jag som föredragande tacka hela utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet för det arbete som de har utfört.
Jag vill också tacka utskottets ordförande för det stöd han gav oss i vårt arbete, och framför allt skuggföredragandena, som verkligen hjälpte mig att nå en kompromiss för att kunna föreslå något förnuftigt och konkret.
Jag vill högst uppriktigt och på ämbetets vägnar tacka hela utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet för att ha följt min strategi i syfte att utrusta unionen med de medel som krävs för att fullborda unionens miljöpolitik.
På det hela taget anser jag att vi har lyckats med att få ett erkännande, bortom vårt utskotts gränser, nämligen att ord inte längre räcker för att rädda miljön utan att det krävs ekonomiska medel, liksom inom alla andra politikområden.
Jag anser att budskapet har gått fram även i denna fråga.
Herr kommissionsledamot!
Jag vill dessutom påpeka att vi under en debatt denna vecka påmindes av en av era kolleger om att vi inte får förlora den viktigaste frågan ur sikte.
Han har helt rätt och vi kommer inte att förlora den viktigaste frågan ur sikte, eftersom den i dag handlar om att verkligen skydda vår planet, just för att den är unik och ömtålig, och för att den far illa av de påfrestningar som vi utsätter den för.
Detta är vi fullständigt medvetna om.
I dag har vi, tillsammans med Europeiska unionen, beslutat att stoppa denna skada; vi måste rädda det som räddas kan och återställa det som har skadats.
Europeiska unionen är medveten om den utmaning som den själv har fastställt.
Den har redan fört en kamp och utgått som segrare: Kyoto är den kamp som har vunnits, en kamp som inledningsvis gällde undertecknandet och därefter ratificeringen av Kyotoavtalet.
Vi kan i dag hoppas att G8 också kommer att axla sitt ansvar tillsammans med de europeiska länderna som kommer att trycka på för att åtgärder skall vidtas mot klimatförändringen.
Unionens föresats att skydda miljön får under inga omständigheter försvagas, herr kommissionsledamot.
När det gäller denna fråga har vi varit relativt bekymrade sedan i måndags, då er ordförande, José Manuel Barroso, uttalade sig och påstod att miljön och de strategier som avser miljön är alltför kostsamma.
Vi anser att detta verkligen är en usel bedömning.
Vi vet att miljöskadorna är globala.
De sker just nu, och ju längre vi väntar med att ingripa, desto högre pris kommer vi att få betala, vilket vi alla känner till.
Därför är det upp till oss i parlamentet att övertyga rådet och kommissionen om att en investering i miljön även under dåliga tider är ett, så att säga, förnuftigt godkännande av ett försäkringsbrev – faktiskt en livförsäkring – mot de hot som tynger vår miljö.
Betänkandet om Life + är utan tvivel mycket viktigt eftersom det gäller pengar: Det är ett finansiellt instrument.
Utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet stöder Life +, men vi vill förbättra det, vilket vi redan har sagt.
Det tidigare Life-programmet, med verksamhetsområdena natur, miljö och tredjeländer, hade en frikopplad och nyskapande politisk drivkraft.
Det visade att en investering i miljön är rätt väg att gå inom ramen för en hållbar utveckling, och att detta skapar arbetstillfällen.
Med det nya Life-programmet räknar kommissionen med att miljön, liksom ni förklarade, skall integreras i de olika politikområdena.
Vi kan inte förneka att detta är positivt, men vi är inte övertygade om nyttan med att delegera miljöpolitiken till medlemsstaterna.
Det är ett välkänt faktum att miljön sällan är den viktigaste frågan för medlemsstaterna.
Vi kommer således inte att nå resultat genom att åternationalisera miljöfrågorna.
Däremot är det viktigt att EU fortsätter att stödja de icke-statliga organisationerna för att de skall kunna fortsätta med sitt arbete, eftersom de är fullständigt oersättliga och detta ligger, som ni nämnde, i allas intresse.
Slutligen anser vi, som ni väl känner till, att det mest förbisedda projektet är Natura 2000.
När det gäller denna fråga har vi beslutat att göra alla medvetna om att Natura 2000 visserligen har sina kostnader, men att det inte är ett bottenlöst hål: det är pengar som kommer att kanaliseras till en ursprunglig lokal utveckling, som bygger på respekt för miljön och respekt för de människor som brukar jorden.
Ni förklarade för oss att ni kopplar ihop olika områden, men att integreringen av Natura 2000 omfattas av ett annat politiskt ansvarsområde och andra fonder.
Vi väntade ända till slutet av diskussionen om strukturfonderna och om landsbygdens utveckling för att se om vi verkligen hade fullständiga garantier för att Natura 2000 skulle beaktas.
Jag kan säga att glaset är halvtomt eller halvfullt, beroende på hur man ser på det.
När det gäller fonden för landsbygdens utveckling är vi mycket förhoppningsfulla, men vi vet att den endast gäller kompensation.
Detta är mycket positivt, för det behövs ekonomisk kompensation.
När det gäller strukturfonderna känner vi till att de avser investeringar.
I själva verket är vi alla medvetna om att investeringar är något som är strikt definierat och att vi inte behöver bygga några nya vägar för att upptäcka biotoper.
Det finns således en väsentlig brist.
Därför föreslår vi att en tredjedel tas från det belopp som ni enades om, dvs.
21 miljarder euro, och läggs till Life +, så att Natura 2000 kan finnas kvar och fungera som ett verkligt redskap för att skydda vår miljö, vilket vi är skyldiga att göra.
