# ID: svediakorp-gov457968
# author: Diana Wallis (ALDE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-07-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 793
# sentences: 36
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Jag anser att detta förslag är banbrytande för EU: s del, banbrytande för parlamentets del.
Vi har inte tidigare haft någon sammanhängande uppsättning med bestämmelser som behandlar tillämplig lagstiftning för ett så vidsträckt område av privaträttsliga och affärsjuridiska anspråk.
Vi har nu en färdplan som kan användas vid tvister och ge tillgång till rätt på den inre marknaden, och som bygger på strukturerna i Bryssel I-förordningen i förhållande till våra domstolars jurisdiktion.
För parlamentets del är detta första gången vi har agerat som medlagstiftare på ett sådant område av internationell privaträtt.
Jag är stolt över att vi genom vårt utskott har väckt en policydebatt på en rad områden som man kanske inte hade väntat sig att vi skulle beröra.
Låt mig ta upp några av dessa diskussioner.
Vi funderade länge och intensivt på vilket slags allmän bestämmelse som krävdes och sökte efter det tillvägagångssätt som är bäst ägnat att skapa rättvisa i våra domstolar.
Det tycks vara ett sätt som, om jag får uttrycka mig så, ger lite stöd åt våra domare.
Vi utgår från kommissionens klara regel men lämnar sedan manöverutrymme för att skipa rättvisa i de många olika situationer som otvivelaktigt kommer att uppstå vid tvister.
Här finns ett tydligt budskap angående svårigheten i att karakterisera kränkningar förbundna med den metod som kommissionen använt.
Vårt tillvägagångssätt undviker denna svårighet såvida vi inte kan utarbeta goda definitioner.
Jag kan godta min socialdemokratiska kollegas ändringsförslag om produktansvar utifrån denna förutsättning.
Jag anser att det är en god definition och regel, som skulle berika debatten.
När det gäller trafikolyckor och personskador i allmänhet har vi förmedlat ett klart budskap om det orättvisa i att tillämpa skadeståndsrätten i det land där olyckan inträffade.
Om jag får belysa detta så har jag en väljare som råkade ut för en olycka i Spanien.
Han har erbjudits 4 000 pund sterling i enlighet med spansk rätt.
Det skulle röra sig om 43 000 pund sterling enligt engelsk rätt och det är i England som han måste leva resten av sitt liv.
Detta problem måste tas upp, om inte här, så i vidare bedömningar och förslag från kommissionen.
När det gäller användningen av utländsk rätt beror Rom II-förslagets framgång på ett gott rättsligt samarbete, korrekt användning och respekt för varandras lagar.
Erfarenheterna hittills är skiftande.
Domstolar undviker ofta att tillämpa utländsk rätt.
Domstolen och parterna bör – eller måste – beakta den här frågan, annars slösar vi bort vår tid här.
Detta är en fråga som måste följas upp noga om vi skall få fram ett riktigt område för privaträtt.
När det gäller ärekränkning, ett område där man väntade sig att parlamentet skulle agera, så var jag tacksam för yttrandet från mina kollegor i utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor.
Jag delar personligen deras uppfattning men har alltid känt att vi skulle behöva gå längre för att respektera mediernas oro för yttrandefriheten.
Vi har nu en kompromiss som har ett utbrett stöd bland de olika politiska grupperna och, vad som är viktigare, i förlags- och journalistvärlden.
Det är oklart om den kommer att fungera tekniskt sett, men den anger riktningen för nya diskussioner i kommissionen och rådet.
I kompromissen antyds vad som är acceptabelt när det gäller att uppnå en balans mellan yttrandefriheten och rättigheterna för dem som utsätts för ärekränkning.
Slutligen gäller det vår gamla bekant: principen om ursprungsland.
Jag säger det igen, det är inte frågan om att välja lagregel, det kommer inte att ge svar på frågan om vilken lag som skall tillämpas i en tvist mellan två civila parter.
Om principen ger något svar, kommer det förmodligen inte att bli det som förespråkarna av den vill ha.
Det är en viktig princip i gemenskapsrätten på området för offentlig eller statlig reglerande rätt och bör som sådan ges stor vikt.
Det anser jag att vi har gjort i det förslag vi lagt fram i utskottets betänkande.
Jag hoppas att detta skall förbli intakt efter endera sidans ändringsförslag.
Jag tackar alla i utskottet för rättsliga frågor och utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (LIBE) som har gett sitt stöd till vårt arbete med detta betänkande och riktar min stora tacksamhet till vårt sekretariat för rättsliga frågor som har hjälpt oss genom att utföra omfattande undersökningar och har ansträngt sig för att få fram ett betänkande som jag menar att vi som utskott kan vara stolta över.
