# ID: svediakorp-gov457947
# author: Olli Rehn, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-07-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 489
# sentences: 20
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Jag tackar ledamöterna för deras kommentarer som innehöll en del mycket viktiga budskap som vi måste ta hänsyn till.
Jag tänker bara svara på de två eller tre punkter som de flesta av talarna tog upp.
För det första är, som föredraganden Doris Pack och många andra sade, genomförandet verkligen den springande punkten, vilket också en attitydförändring är.
Lagändringar är viktiga och genomförandet av dem väsentliga men förändringar av attityder och tänkesätt är minst lika viktiga.
Vi stöder därför och kommer att förstärka vårt stöd för kunskapshöjande åtgärder i avsikt att verka för en förändring av attityder och tänkesätt när det gäller den praktiska tillämpningen av kvinnors rättigheter och säkerhetsstyrkornas attityd i fråga om till exempel mänskliga rättigheter i allmänhet.
Detta är även målet för den dialog med företrädare för civilsamhället som vi lanserade förra veckan och som förhandlingarna kommer att åtföljas av och som kommer att utvecklas parallellt med de egentliga förhandlingarna.
Vi har för avsikt att skapa långsiktiga partnerskap, till exempel mellan kvinnoorganisationer i EU och i Turkiet, för att öka den ömsesidiga förståelsen och stärka det civila samhället i Turkiet, som är en av landets svaga punkter.
Detta kommer säkerligen att stärka kvinnors medbestämmande och lyfta fram EU: s värderingar om jämställdhet mellan könen och kvinnors rättigheter.
När det gäller kvoter, som Anneli Jäätteenmäki och föredraganden nämnde, så håller kommissionen med föredraganden om att vi inte kan begära mer av Turkiet än vad vi är beredda att själva föreskriva.
Faktum är att en del medlemsstater har kvoter och andra har det inte.
Jag minns att den medlemsstat som jag känner bäst till under en ganska lång tid hade kvoter för att stärka kvinnors delaktighet i offentligt beslutsfattande.
Jag minns att jag som ung parlamentsledamot 1991 tillsammans med Anneli Jäätteenmäki stod inför en omröstning om kvoter på grundval av jämställdhet mellan könen.
En gång hade jag ett möte med andra ledamöter under 35 och insåg att jag var en minoritet på 12,5 procent eftersom de sju andra ledamöterna under 35 var kvinnor.
Jag röstade naturligtvis för kvoterna för att garantera lika representation av båda könen i framtiden.
Den 3 oktober kommer vi att ge oss ut på en lång och utan tvivel svår resa.
Det är viktigt att inse att det just är utsikten till anslutning som utgör incitamentet för Turkiet att stärka kvinnors rättigheter.
Den är också ett mycket starkt stöd för aktivister och medborgare som är engagerade och vill arbeta för dessa viktiga EU-värderingar.
Jag kan försäkra er om att kommissionen kommer att genomföra en objektiv och strikt övervakning under loppet av dessa anslutningsförhandlingar.
Det är en mycket bra idé att upprepa denna process varje år och på så sätt följa de framsteg som görs när det gäller kvinnors rättigheter i Turkiet.
