# ID: svediakorp-gov457941
# author: Koenraad Dillen (NI ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-07-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 356
# sentences: 9
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, mina damer och herrar!
Bortsett från polygami, tvångsäktenskap, analfabetism, hedersmord, våld i hemmet, diskriminering i politiken och liknande: detta betänkande om kvinnornas roll i Turkiet är relativt uttömmande och välgrundat till sitt innehåll, men den som följer den politiska utvecklingen i Turkiet på nära håll har länge varit medveten om att kandidatlandet, med Louis Michels ord, ” den sekulära modellstaten Turkiet verkligen ligger illa till i fråga om mänskliga rättigheter ”, särskilt när det gäller kvinnors rättigheter i ett muslimskt samhälle.
Det är dock bra att föredraganden får oss att titta på några fakta igen, några månader innan anslutningsförhandlingarna startar officiellt.
Det här betänkandet kommer just i rätt tid för dem som inte lärde sig någonting av det sätt som den turkiska polisen klådde upp fredliga kvinnliga demonstranter.
Om det skulle läggas fram betänkanden här om de religiösa minoriteternas roll, ockupationen av Cypern, armeniernas rättigheter och inskränkningarna av yttrande-, åsikts- och mötesfriheten i Turkiet skulle de ju inte heller mötas av så många lovord.
Minst en gång i veckan rapporterar oberoende källor om allvarliga brister i fråga om det som vi, så högtidligt, kallar grundläggande rättigheter.
Situationen i Turkiet har inte förbättrats på något som helst sätt och hela detta betänkande strider för övrigt helt emot de optimistiska tongångar som vi hörde från kommissionsledamot Günther Verheugen och Romani Prodi förra året när kommissionen, helt i strid med sanningen, fick oss att tro att det bara finns några mycket små problem kvar i fråga om mänskliga rättigheter i Turkiet, bara för att ge Turkiet grönt ljus.
Avslutningsvis är frågan naturligtvis om vi kommer att ha det politiska modet att dra den enda självklara slutsatsen, som är att säga till regeringen i Ankara rent ut att det turkiska samhällets värden skiljer sig för mycket från våra för att Turkiet skall kunna bli medlem i Europeiska unionen vid den tidpunkt som har planerats.
Detta är den enda vettiga lärdom som vi kan dra av detta betänkande.
