# ID: svediakorp-gov457933
# author: Emine Bozkurt (PSE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-07-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 939
# sentences: 40
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar!
Det var en kvinna på den turkiska landsbygden som skulle giftas bort mot sin vilja och kvinnoorganisationerna sade åt henne att den nya lagstiftningen i Turkiet innebär att hon kan gå till domstol och få sitt äktenskap annullerat.
När hon berättade för sina föräldrar att det var det hon tänkte göra insåg de att det inte var någon som helst mening med att gifta bort henne, och så ställdes bröllopet in.
Detta är bara ett exempel på hur Turkiet håller på att förbättra kvinnornas situation.
Turkiets nya lagstiftning beröms i betänkandet om turkiska kvinnors roll i det sociala, politiska och ekonomiska livet från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män.
Turkiet har gjort många framsteg i fråga om kvinnors rättigheter i den nya konstitutionen, arbetsrätten och straffrätten.
Dessa företeelser finns på papper och måste nu omsättas i praktiken.
Även om Turkiet har kommit en bit i den här frågan så måste landet nu framhärda.
Respekt för kvinnors rättigheter är ett absolut villkor för EU-medlemskap.
I betänkandet uppmanas kommissionen att sätta upp kvinnors rättigheter högt på dagordningen för diskussionerna med Turkiet.
I går förklarade kommissionsledamot Olli Rehn för parlamentet vilken form som förhandlingarna med Turkiet kommer att ha.
Det gläder mig att han lade till att kvinnors rättigheter kommer att vara en viktig prioriterad fråga och att de kommer att vara centrala i den årliga lägesrapporten om Turkiet.
Dessutom har den turkiska regeringen antytt att den tar betänkandet på mycket stort allvar.
Som svar på tidigare diskussioner i Turkiet om det här betänkandet har man till exempel redan beslutat att inrätta ett utskott för kvinnors rättigheter i det turkiska parlamentet, och regeringen har redan förbundit sig att bygga fler centrer för kvinnliga våldsoffer.
En stor majoritet av kvinnorättsorganisationerna i Turkiet stöder slutsatserna i mitt betänkande.
Betänkandet fick också ett brett stöd i parlamentet, i omröstningen i utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män.
Jag står i skuld till alla dem som har arbetat med detta betänkande.
Jag vill särskilt tacka gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater för det utmärkta samarbetet i utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män.
Det behöver inte sägas att ett brett stöd för betänkandet inte betyder att vi är överens om allt.
Jag vill framhålla några få frågor som kan bli avgörande för omröstningen i morgon.
I Turkiet deltar kvinnorna bara i mycket begränsad utsträckning i politiken, och en möjlig lösning på detta som föreslås i betänkandet är ett kvotsystem som kan bidra till att engagera fler kvinnor i politiken på kort sikt.
Kvoterna föreslås som en möjlig lösning på ett problem, men är inte obligatoriska eftersom Europeiska unionen naturligtvis inte kan kräva någonting av Turkiet som ännu inte är allmänt accepterat i dess egna medlemsstater.
Jag gör gemensam sak med kvinnoorganisationerna i Turkiet och ber om ert stöd på det här området.
Det ändringsförslag i ämnet som liberalerna har lagt fram kan jag ansluta mig till, under förutsättning att den turkiska regeringen manas att ta sitt ansvar.
Jag ber er att stödja det muntliga ändringsförslag som jag kommer att lägga fram vid plenarsammanträdet i övermorgon och som liberalerna uppenbarligen kan acceptera.
Sedan har vi frågan om huvuddukarna.
Den strikta skiljelinjen mellan kyrka och stat i Turkiet innebär att det är förbjudet att bära religiösa plagg vid universitet och inom den offentliga förvaltningen.
Om kvinnor vägrar att ta av sig sina huvuddukar kan de inte studera vid universitet eller arbeta inom den offentliga sektorn.
I mitt betänkande upprepar jag vädjan i Eurlingsbetänkandet till den turkiska regeringen att se till att alla flickor och kvinnor kan utnyttja sin rätt till utbildning, oavsett bakgrund.
Jag stöder det ändringsförslag som Konrad Szymánski har lagt fram för gruppen Unionen för nationernas Europa, med en indirekt vädjan om att förbudet mot huvuddukar skall avskaffas.
Det gör jag inte för att jag inte är medveten om vilka negativa konsekvenser detta kan få, utan för att EU självt inte har tagit politisk ställning till bärandet av huvuddukar.
Vi kan knappast begära att Turkiet skall göra någonting som vi inte har tagit ställning till själva.
Dessutom beslutade Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna nyligen att Turkiet inte visar förakt för kvinnors rättigheter i och med detta förbud.
Varje land har rätt att fatta sina politiska beslut om religiösa symboler.
Därför bör Turkiet på egen hand finna en rimlig lösning på frågan om huvuddukarna.
Jag hjälper gärna till att finna denna lösning under förutsättning av bland annat att problemet först kan diskuteras ingående i den gemensamma parlamentarikerkommittén EU – Turkiet.
Denna fråga måste debatteras i både Turkiet och inom EU.
Det är självklart att vi i parlamentet inte kan lösa det här problemet själva, men vi kan bidra till diskussionen.
Slutligen vill jag uppmana alla att rösta för det här betänkandet, förståeligt nog eftersom det är mitt eget betänkande, men jag har ansträngt mig särskilt för att få till stånd ett gott samarbete med andra partier i fråga om detta betänkande eftersom jag anser att det är viktigt att Turkiet ser att uppmaningen att arbeta hårt för kvinnors rättigheter kommer från hela Europaparlamentet.
Jag tackar er i förväg för er hjälp och för att ni har lyssnat, och jag ser fram emot era bidrag till debatten.
