# ID: svediakorp-gov457913
# author: Lidia Joanna Geringer de Oedenberg (PSE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-07-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 229
# sentences: 11
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
För ett år sedan utvidgades Europeiska unionen till att omfatta tio nya, och flertalet fattiga, medlemsstater.
Trots att vi från alla håll ständigt hör hänvisningar till en balanserad utveckling, handlar det i de flesta fall bara om tomma ord.
Nu görs det faktiskt försök att ” i flykten ” ändra de principer som för närvarande styr genomförandet av de viktigaste instrumenten för finansieringen av den regionala utvecklingen.
Varför införs andra och hårdare villkor för de nya medlemsstaterna i stället för de som gynnade utvecklingen av de 15 gamla medlemsstaterna?
Att klassificera ej återbetalningsbar mervärdesskatt som ogiltig utgift och införa n + 2-regeln för Sammanhållningsfonden är uppenbara hinder för de nya medlemsstaternas utveckling.
Är den typen av åtgärder prov på solidaritet inom Europa?
De nuvarande principerna borde inte ändras, eftersom de fattiga annars inte kommer att ha råd att kunna utnyttja EU: s stöd.
De nya medlemsstaterna måste få samma utvecklingsmöjligheter som de 15 gamla medlemsstaterna hade och som de utnyttjade på ett utmärkt sätt.
Det är dags att talet om ett EU med lika möjligheter och balanserad utveckling äntligen slås fast i lag.
Vi borde göra ändringar till det bättre i stället för till det sämre och vi borde inte dela EU mellan länder som får det bättre respektive sämre.
