# ID: svediakorp-gov457899
# author: Alun Michael, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-07-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,264
# sentences: 50
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Tack för att jag fick tala vid denna tidpunkt.
Mina kolleger kommer att avge en rapport i kommande inlägg, men jag är tacksam för er förståelse för de svårigheter den förändrade tidpunkten för debatten inneburit för min närvaro.
Vi har hört flera utmärkta anföranden.
Jag välkomnar särskilt hur Galeote Quecedo betonade sammanhållningens betydelse för Europeiska unionens framtid.
Jag håller även med om hur välkommet ett tidigt beslut om budgeten skulle vara.
Det kräver att vi alla seriöst inriktar oss på att uppnå resultat.
Vi i rådet kommer att spela vår roll för att få till stånd ett sådant avtal.
Jag noterar även den betydelse han gav frågor som moms och bostäder.
Till ledamöterna vill jag säga att vi nu kommer att analysera de punkter som tagits upp här i dag, och noggrant undersöka de betänkanden och ändringsförslag som godkänns i morgon.
Ordförandeskapet kommer att behålla en nära kontakt med Europaparlamentet när vi närmar oss en gemensam ståndpunkt, för att kunna diskutera hur vi bäst kan tillgodose era synpunkter.
Några synpunkter skilde sig starkt från de övriga.
Constanze Angela Krehl hänvisade till Sammanhållningsfondens framgång i Förenade kungariket.
Jag håller med om det, och det är ett av skälen till att vi instämmer i Jean Marie Beaupuys uppmaning till en fokusering på de tio nya medlemsstaterna.
Nathalie Griesbeck krävde en överenskommelse, men förbehöll sig rätten att säga.
Jag vill säga till henne och till alla andra att vi bör inrikta oss på att hitta de rätta svaren för Europeiska unionen inför tjugohundratalet.
Men i dag ligger som sagt fokus på förordningarna.
Som jag sade i mitt inledningsanförande går åsikterna i sär när det gäller paketet av förordningar, men det är tydligt att det finns en stark samsyn i rådet och Europaparlamentet i fråga om många reformer.
Vi är alla övertygade om behovet av att utveckla en dynamisk och effektiv regionalpolitik för Europeiska unionen som kan bidra till unionens huvudmål och bidra till att utvidgningen blir framgångsrik – alla förutom Alyn Smith, som läste upp ett pressmeddelande som skulle tas till protokolletoch kanske Graham Booth, som verkar ha missat de enorma fördelarna med den regionala utvecklingen i England.
Men om vi nu vänder oss till debattens kärna: Europaparlamentet har tagit upp en rad frågor och ämnen som handlar om de framtida strukturfondernas storlek, liksom fördelningen mellan medlemsstaterna och deras regioner.
Ett antal ledamöter, speciellt Konstantinos Hatzidakis och Alfonso Andria, har försvarat det breda upplägget i kommissionens förslag – som innebär att en utvidgad budget för strukturfonderna när det gäller tre punkter, konvergens, konkurrenskraft och samarbete, betonas – och har motsatt sig alla ändringar av fördelningen av medel mellan dessa tre punkter.
Elisabeth Schroedter underströk att rollen för Europeiska unionens regionalpolitik är att garantera EU: s solidaritet.
Jag håller med – även om det tydligen finns en rad olika åsikter – om hur man i realiteten skall kunna införa sann solidaritet.
Kyriacos Triantaphyllides pläderade till exempel för ökat fokus på de fattigare medlemsstaterna, medan James Hugh Allister menade att kommissionens förslag skulle fördela alldeles för mycket till de nya medlemmarna.
Rådet håller även på att diskutera det bästa sättet att prioritera och fördela fondmedel i den kommande budgetplanen, så att medlen så effektivt som möjligt kan bidra till Europeiska unionens regionala utveckling.
Rådet ställer en rad frågor om kommissionens förslag till fördelning av fondmedlen, om fördelningen mellan de tre punkterna, om betoningen skall läggas på konvergensfinansiering för rikare regioner, främst i de rikare medlemsstaterna, och den föreslagna 50 – 50-uppdelningen mellan gamla och nya medlemsstater.
Andra har ifrågasatt vissa aspekter av de tekniska reglerna för att genomföra program, som till exempel tillämpningen av n + 2-regeln för Sammanhållningsfonden, där det förekom en välkommen hänvisning till flexibilitet i fråga om hur den tillämpades och behandlingen av mervärdesskatt och andra utgifter.
Detta är komplexa frågor, och hur vi löser dem kommer att spela en stor roll för hur effektiv användningen av strukturfondernas utdelade medel blir i framtiden.
Jag noterade att såväl ett flertal av parlamentets partigrupper som rådet ger ett brett stöd till kommissionens förslag att strukturfondernas medel strategiskt sett används mer i linje med Lissabon- och Göteborgs-målen.
Vi vill alla ha en ytterst noggrann utvärdering, och mer flexibla och effektiva mekanismer för fördelningen av medel till projekt, och vi är alla intresserade av att få hållbara övervakningsregler för kostnaderna, så att strukturfondens utgifter redovisas mycket noggrant.
Vi kan hålla med José Albino Silva Peneda och Constanze Angela Krehl om att det måste bli enklare att genomföra strukturfondsprogram.
Medan vi välkomnar många av kommissionens användbara initiativ inom detta område, kan rådet absolut hålla med José Albino Silva Peneda om att det finns utrymme för större förenkling av några av förslagen i utkastet till förordning.
Vi kan även hålla med Gabór Harangozó och andra om behovet av att maximera den privata sektorns engagemang i programmen.
När det gäller prioriteringarna för strukturfondsstödet har rådet och Europaparlamentet återigen mycket gemensamt.
När det gäller ERUF kan vi alla enas om behovet av att bibehålla en lämplig satsning på ett begränsat antal prioriteringar och, som Giovanni Claudio Fava förordade, att satsa mer på verksamhet inom områden som innovation, forskning och utveckling, till stöd för Lissabonmålen.
När det gäller Europeiska socialfonden kan vi hålla med José Albino Silva Peneda om behovet av en tydlig inriktning på den europeiska sysselsättningsstrategin.
De kvarstående frågorna är nu tydliga.
Både rådet och parlamentet är angelägna om att principen om partnerskap får en framträdande roll även framöver, så att nationella, regionala och lokala intressenter fortsätter att aktivt delta i genomförandet av programmen.
Viss oenighet råder dock angående samarbetet med partner, som vi måste lösa.
På liknande sätt finns det ett brett stöd för åtgärder som kan förbättra strukturfondernas effektivitet.
Men åsikterna går i sär om vissa delar av kommissionens förslag.
Rådet har till exempel inte kunnat stödja kommissionens förslag att införa obligatoriska resultat och en reserv för oförutsedda utgifter, på grund av att vi är rädda för att administrativa svårigheter och den administrativa kostnaden skulle uppväga de uppnådda förmånerna.
Detta är inga oöverstigliga hinder, men vi behöver ha ett nära samarbete för att kunna lösa dessa åsiktsskillnader under de kommande månaderna.
Vi kommer att ha parlamentets åsikter i åtanke när vi förbereder nya kompromisstexter som skall diskuteras i rådets arbetsgrupp.
Min kollega Alan Johnson kommer att besöka utskottet för regional utveckling den 12 september, och står då gärna till tjänst för att diskutera dessa frågor med ledamöterna.
Vi kommer att stå i nära kontakt med föredragandena för att diskutera frågorna med dem i takt med att rådets position utvecklas.
Tack vare dagens debatt har jag kunnat få en klarare uppfattning om parlamentets åsikter i dessa mycket viktiga sammanhang.
Tiden är knapp och våra två institutioner behöver ha ett nära samarbete.
För min egen del kan jag försäkra er om att rådet kommer att samarbeta på ett konstruktivt och effektivt sätt för att hitta en väg framåt.
Jag ser fram emot vårt samarbete under de kommande månaderna för att få till stånd en gemensam grund på vilken vi kan bygga en sammanhållningspolitik som passar det nya EU på tjugohundratalet.
