# ID: svediakorp-gov457886
# author: Bastiaan Belder (IND/DEM ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-07-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 268
# sentences: 14
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
I vår marknadsstyrda ekonomi är det stora, ofta internationella, företag som anslår tonen.
Nyckelorden är bland annat specialisering och storskalighet.
Företagen väljer sina placeringsorter utifrån de naturliga regionala fördelarna och därför kan inte varje verksamhet i varje region bedrivas med lönsamhet.
Omständigheterna väger ofta tyngre än de ekonomiska incitament som regeringarna kan erbjuda.
Jag svävar alltså inte i den villfarelsen att EU: s strukturpolitik kan göra underverk.
Det är den alldeles för orealistisk, oflexibel och begränsad i omfattning för att kunna göra.
Men det betyder inte att EU: s strukturpolitik inte under vissa omständigheter skulle kunna bidra till att tillfälligt få bort regionala och lokala ekonomiska flaskhalsar, för den praktiska erfarenheten visar att den kan det.
Våra kollegers betänkanden är därför värda åtminstone visst stöd, med särskild uppmärksamhet på vissa flaskhalsar.
Jag tänker framför allt på den fortsatta möjligheten att ta med privata medel i beräkningen av medfinansieringen, att ge regionala och lokala partner den förmåga som krävs för att upprätta och genomföra planer och att använda tillgängliga resurser inom de fastställda tidsramarna för detta på ett verkningsfullt och effektivt sätt.
En eventuell minskning i rådets totala budget måste bäras av alla regioner.
I framtiden kommer vi att behöva fokusera på kunskapsdelen, inte produktionsdelen.
Det är där vår styrka ligger, eftersom den också tillämpas i praktiken.
Därför bör vi lämna utrymme på varje nivå för att utnyttja denna styrka och använda de mäktiga regionerna för att förbättra de svagares svåra situation.
