# ID: svediakorp-gov457882
# author: Zita Gurmai (PSE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-07-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: HU
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 419
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– En avgörande erfarenhet för de tio nya medlemsstaterna under de senaste femton årens omvandlingsprocess har varit att de nationella gränserna har försvunnit, samt det faktum att gränser har förflyktigats och att demokratiska värderingar i Europa, som subsidiaritet, solidaritet och regionalism, har erkänts och tillämpats.
Precis som Robert Schuman en gång drömde om, delas vi inte längre av nationsgränserna.
Vi förenar inte länder, utan regioner och medborgare.
Regionerna efterfrågar gemensamma mål, organiserade samarbetsmekanismer och regionerna vill, i subsidiaritetens anda, kunna besluta direkt om samarbete och om de medel som behövs.
Detta skulle göra EU mer demokratiskt och också mer effektivt ekonomiskt sett.
Vi välkomnar kommissionens insatser att ta hänsyn till regionernas krav och subsidiaritetsprincipen i lagstiftningens utformning och vi uppskattar mycket de komplicerade och mångfacetterade rättsliga förhandlingar som kommissionen har genomfört för att lindra de nationella regeringarnas ursprungliga farhågor.
Min grupp förstår den försiktighet som rådet och medlemsstaterna visar när det gäller de nya grupperingarnas rättsliga behörighet och de centrala regeringsorganens begränsade roll och vi förbereder oss för nästa förhandlingsrunda.
Ett regionernas EU är mångsidigt: det karakteriseras av en rad olika nivåer och lokala styrelseformer.
Därför är europeiska grupperingar för gränsöverskridande samarbete (EGSS) ett förnuftigt alternativ.
Varför skall vi inte välja dem?
Nu, vid en tidpunkt då integreringen, det gemensamma EU-projektet, helt plötsligt verkar ha upphört, är det extra viktigt att företräda lokala och regionala intressen.
Ett exempel på ett lyckat gränsöverskridande samarbete är det mellan Steiermark och Bayern i samband med lavinkatastrofer, i syfte att kunna agera snabbt och förebygga katastrofer.
Detta fungerar genom att de parter som drabbas får en förenklad möjlighet att be varandra om hjälp i stället för att slösa tid på administrativa förfaranden.
Föreställ er vad som skulle hända om det inte fanns en överenskommelse på regional nivå!
Först skulle de behöva ansöka hos sina respektive centralregeringar för ett formellt godkännande och först efter det att de hade fått de nödvändiga besluten och tillstånden skulle hjälparbetet kunna inledas.
Bara tanken är förfärande.
Min grupp har uppmärksammat parlamentet på det förberedande arbete som pågått parallellt inom Europeiska rådet för att utarbeta trippelprotokollet till utkastet till Madridkonventionen om euroregionala samarbetsgrupperingar – vars själva beteckning visar det gemensamma målet för de båda lagstiftningsinstrumenten.
Jag anser att föredragandens arbete förtjänar att berömmas och att kompromissändringsförslagen är användbara och jag rekommenderar att betänkandet antas.
