# ID: svediakorp-gov457854
# author: Nathalie Griesbeck (ALDE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-07-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 821
# sentences: 21
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Rådsordförande, kommissionsordförande, mina damer och herrar!
Jag vill först påpeka att jag talar i min egenskap av föredragande i budgetutskottet för yttrandet om strukturfonderna.
Eftersom det finns så mycket att säga under min tilldelade tid har jag valt ut ett antal punkter som, med hänsyn till parlamentets rättrogna syn på budgeten, passar in på alla åsikter och är relevanta för de betänkanden som berörs, både min kollega Alfonso Andrias betänkande om Sammanhållningsfonden och betänkandena om Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden och Europeiska fiskerifonden samt vår kollega Konstantinos Hatzidakis övergripande syn på den förordningen vari generella bestämmelser läggs fram.
Jag tackar också alla mina kolleger för det omfattande arbete de utfört.
De utmaningar som EU står inför har nu mer än någonsin en avgörande betydelse för utvecklingen av EU: s framtida konkurrenskraft, varvid strukturfonderna inte bara står för de nödvändiga finansiella instrumenten, utan även går i spetsen för unionens budgetmål och är de som främst visar fram våra EU-ambitioner, i detta EU med 25 medlemsstater som vi för närvarande bygger upp – detta utvidgade EU.
Jag kommer inte att än en gång hänvisa till det omfattande arbete som utförts av budgetutskottet eller till parlamentets tillfälliga utskott om budgetplanen.
Då EU upplever en aldrig förut skådad kris, har parlamentet tagit sitt ansvar genom att i juni anta Bögebetänkandet om budgetmedel för den utvidgade unionen 2007 – 2013.
Det är sant att vi under de förberedande diskussionerna om strukturfonderna, utifrån kommissionens förslag som särskilt lyfte fram de tre målen gällande konvergens, regional konkurrenskraft och sysselsättning, samt territoriellt samarbete inom EU inte hade någon tydlig indikation på budgetsiffrorna.
Situationen är än i dag komplicerad, för att inte säga grotesk, för att citera några av våra kolleger: vi ombeds uttrycka vår åsikt om strukturfonderna medan vi fortfarande är omedvetna om de belopp som till slut skall tilldelas fonderna om vi – vilket jag och det stora flertalet av våra kolleger hoppas på – lyckas nå en snabb överenskommelse om budgetplanen.
Med anknytning till två eller tre nyckelfrågor vill jag därför bara understryka några principer som bygger på sunt förnuft och ett enkelt och rättroget budgetsynsätt och som kommer att stärka Europaparlamentets roll som budgetmyndighet.
Den första är att kommissionen kommer så snart denna budgetplan har antagits att först och främst bekräfta de belopp som anges i förslaget till förordning eller, om så är lämpligt och nödvändigt, inkomma med ändrade belopp för antagande av Europaparlamentet och rådet för att se till att de inte överskrider taken, vilket budgetutskottet ständigt påpekar att de borde göra.
Den andra punkten, som det redan har hänvisats till vid flera tillfällen och som har debatterats utförligt och regelbundet i parlamentets budgetutskott, handlar om att uppmärksamma vilka positiva resultat tillämpningen av n + 2-regeln har gett och att föreslå att den skall bevaras som en principfråga.
I den förordning som fastställer allmänna bestämmelser och i förordningen om Sammanhållningsfonden föreskrivs att denna n + 2-regel skall tillämpas på Sammanhållningsfonden.
Jag vill påminna ledamöterna om att syftet med denna regel är att uppmuntra de mottagande medlemsstaterna att utan dröjsmål använda medlen, vilket tvingar dem till viss disciplin vid framtagning och ekonomisk styrning av projekt.
Fullt medvetna om de svårigheter de nya medlemsstaterna kan ha med att snabbt dra nytta av strukturfonderna, lyckades vi, och särskilt föredraganden Alfonso Andria, med stor svårighet och efter långa diskussioner nå fram till en kompromiss som innebär att n + 2-regeln inte skulle tillämpas lika hårt, som svar på våra nya kollegers begäran, och skulle bli så flexibel att nya projekt kan startas och genomföras snabbt.
Den tidsperiod som tillåts under n + 2-regeln kommer att börja gälla på dag 1 för projektets genomförande, inte på första dagen enligt kommissionens schema, varvid flexibilitet skapas som kommer att hjälpa oss att uppnå våra syften.
Till sist, jag skall inte ta upp frågan om icke-återbetalningsbar mervärdesskatt igen, en fråga där vi stödjer kommissionsledamoten Danuta Hübners ståndpunkt helhjärtat.
Avslutningsvis garanterar budgetutskottet att dess olika ståndpunkter som antagits av parlamentet försvaras.
Utskottet är naturligtvis redo att direkt börja förhandla med rådet och kommissionen om budgetplanen, något utskottet starkt tagit ställning för, och anser att det, i strid med de åsikter Jack Straw uttryckte i den 30 juni, skulle vara ytterst allvarligt om vi inte lyckades nå en överenskommelse före slutet av året.
Om överenskommelsen försenas, måste vi inse att en försening av genomförandet av politiken skulle få allvarliga ekonomiska och sociala följder för EU-medborgarna.
Trots detta är det dock viktigt att vara tydlig på en punkt: Parlamentet godtar inte en dålig överenskommelse, och vi skall inte tveka att i så fall förkasta den.
