# ID: svediakorp-gov457848
# author: José Albino Silva Peneda (PPE-DE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-07-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 731
# sentences: 30
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, herr kommissionsledamot, herr minister!
Europeiska socialfonden (ESF) sträcker sig 40 år tillbaka i tiden.
Den spelade från början en stor roll för utvecklingen av yrkesutbildning och omflyttning av över två miljoner människor som vid den tiden arbetade inom sektorer som drabbades av en betydande omstrukturering.
Efter antagandet av det första sociala åtgärdsprogrammet och Europeiska enhetsakten hamnade anställningsskydd, arbetstagarnas delaktighet, likabehandling av män och kvinnor, hälsa och säkerhet och förebyggande av social dumpning inom Europeiska socialfondens ram.
Maastrichtfördraget ledde till de viktigaste milstolparna i utvecklingen av EU: s socialpolitik – och följaktligen i förhållande till Europeiska socialfonden – vilket innefattade främjande av en hög sysselsättningsnivå som ett av EU: s mål, och därefter har Amsterdam- och Nicefördragen bidragit till utvecklingen.
Konstitutionsfördraget är i detta sammanhang den senaste milstolpen, vilket innefattar full sysselsättning, sociala framsteg och åtgärder för att bekämpa uteslutning som EU-mål.
I ljuset av denna utveckling lade kommissionen fram ett förslag angående en översyn av ESF-förordningen.
Förslaget utgick från följande tre delar: för det första Lissabonstrategin, för det andra behovet av att förenkla texter och förfaranden och för det tredje förhållandet mellan Europeiska socialfonden och de europeiska sysselsättningsstrategin.
Jag kommer nu att ta itu med den första av dessa delar, nämligen Lissabonstrategin.
Med särskild hänsyn till moderniseringen av EU: s sociala modell, satsningen på människor, åtgärderna för att bekämpa social uteslutning och en uppsättning prioritetsåtgärder, såsom upprättande av ett europeiskt forsknings- och innovationsområde, investering i utbildnings- och yrkesutbildningssystem med syfte att uppfylla kraven på ett kunskapssamhälle och möta behovet att skapa fler och bättre jobb, känner jag att de föreslagna förordningarna är ett lämpligt instrument.
Jag vänder mig nu till förenklingen av texter och förfaranden.
Även om det är sant att man i kommissionens förslag redan förespråkar förenkling inom olika områden, såsom programplanering, finansiell förvaltning och samfinansiering är det likväl sant att det kvarstår många områden inom vilka ytterligare förenkling och rationalisering efterlyses.
När det gäller förhållandet mellan Europeiska socialfonden och Europeiska vetenskapsrådet vill jag säga att båda är i stort sett fullt tillräckligt införlivade i förslaget till förordning om Europeiska socialfonden.
Jag vill nu tala om de två ändringsförslag som jag har lagt fram till kommissionens ursprungliga förslag.
Det första av dessa avser social öppenhet för alla.
Jag känner att frågor som avser social öppenhet för alla inte kan lösas uteslutande under sysselsättningens och arbetsmarknadens beskydd, förutsatt att det finns situationer som i ett tidigt skede efterlyser mer omfattande tvärvetenskapliga åtgärder.
Jag menade därför att Europeiska socialfonden borde få en mer proaktiv roll och föreslog följaktligen att Europeiska socialfondens åtgärder inte borde vara begränsade till den europeiska sysselsättningsstrategin, eftersom den har ett större åtgärdsområde.
Med andra ord ville jag betona Europeiska socialfondens eventuella bidrag till social öppenhet för alla.
Det andra viktiga ändringsförslaget till kommissionens förslag, som för närvarande ligger hos parlamentet, avser den åtskillnad som ursprungligen gjordes mellan ” konvergensmål ” och ” konkurrenskraftsmål ” gällande möjliga åtgärder inom Europeiska socialfondens ram på regional nivå.
Jag har alltid ansett att Europeiska socialfonden borde ha ett så brett tillämpningsområde som möjligt, eftersom det är ett instrument som är utformat för att hjälpa människor, oavsett varifrån de kommer.
Förhandlingar mellan kommissionen och de inblandade politiska grupperna har lett till en kompromisslösning som stämmer överens med politiken och som garanterar att anslag öronmärks för de regioner som kan utvecklas mest.
Detta är den kompromisslösning som jag nu överlämnar till denna kammare.
Jag är medveten om att det finns punkter där kommissionen och rådet har olika åsikter.
I mitt förslag har jag uttryckt min åsikt tydligt i dessa frågor.
Till exempel delar jag kommissionens åsikt när det gäller gränsöverskridande samarbete och innovation, och har föreslagit att medlemsstaternas finansiering skall bli obligatorisk.
Till stöd för arbetsmarknadsparter delar jag också kommissionens ståndpunkt och har föreslagit att åtskillnad skall innefattas avseende ett antal regelverksfrågor mellan arbetsmarknadsparter och icke-statliga organisationer.
Herr talman!
Slutligen vill jag belysa den goda samarbetsandan mellan kommissionen och olika intresserade politiska grupper när detta betänkande utarbetades.
Detta hängivna samarbete gjorde mitt arbete avsevärt mycket lättare.
Jag vill tacka alla berörda.
