# ID: svediakorp-gov457798
# author: Talmannen. (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-07-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 274
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr president, mina damer och herrar!
Jag vill rikta några tacksamhetens ord till Carlo Azeglio Ciampi.
Det vill jag inte glömma, något jag har gjort i andra sammanhang på grund av stundens känsla.
Efter att ha lyssnat till er, herr Ciampi, tror jag att jag på de flesta parlamentsledamöters vägnar kan säga att denna institution kommer att minnas era ord.
Ni har visat att ni tillhör det unga EU.
Ja, det unga EU.
Därför att, som Picasso sade, ” det tar lång tid att bli ung ”.
Och ni har visat att det är möjligt att bli ung vid en tidpunkt då ungdom är exakt det som behövs allra mest.
Jag beklagar den incident som skedde och som verkligen inte är representativ för en majoritet av parlamentet, långt därifrån, och jag hoppas att de tankar ni har gett uttryck för här skall hjälpa oss i den debatt vi måste föra.
Ni har uttryckt er mycket klart.
Tack än en gång.
EU är en framgångssaga, men det kan dö av sin framgång.
För att förhindra detta måste vi se till att de mest värdefulla och känsliga delarna av vår samexistens inte bagatelliseras.
Vi får inte låta vardagslunken göra att vi glömmer värdet av allt vi har uppnått.
Vi får inte tillåta en underbar sak att bli behandlad som en banalitet.
Därför tackar vi er återigen, herr Ciampi, för att ni är här hos oss och vi hoppas att era ord kommer att genljuda utanför denna kammare.
