# ID: svediakorp-gov457797
# author: Carlo Azeglio Ciampi, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-07-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,009
# sentences: 38
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Såväl eurons starka utveckling på de internationella marknaderna som den politik för prisstabilitet som förs av Europeiska centralbanken måste betraktas som osedvanliga framgångar, men vi får inte låta oss nöja med detta på lång sikt.
Stabilitetspaktens bekräftade och berättigade stränghet är i sig ingen garanti för tillväxt om slappheten kvarstår.
Det kommer även fortsättningsvis att bli svårt att se eurons positiva effekter om det inte finns någon samordnad förvaltning av vare sig nationella budgetar eller den inriktning som medlemsstaternas ekonomiska politik har fått.
Det är bara utifrån dessa grundvalar som EU kommer att kunna utnyttja sin fulla potential, som unionen har fått av den gemensamma valutan, och vara en global ekonomisk aktör samt forma en ekonomisk och monetär enhet som kan främja medborgarnas intressen och en balanserad utvecklingstakt.
Nu ser vi också med tillförsikt fram emot en överenskommelse om EU: s budgetplan.
En öppen och uppriktig politisk debatt om prioriteringarna för unionens åtgärder är ett positivt steg, men det är också nödvändigt att så snart som möjligt anta en EU-budget som inte bara avspeglar en balans mellan medlemsstaternas olika krav utan som också vilar på konsekventa, fullständiga mål.
Jag vill här i parlamentet uttrycka min ärliga förhoppning att den brittiske premiärministern och EU: s ordförande Tony Blair skall lyckas med den uppgift som han inför detta parlament har åtagit sig att fullgöra.
EU-modellens livskraft kommer också att bero på förmågan att uppbåda nya krafter i våra länder.
Det är faktiskt bara genom att utveckla en dialog och genom att EU: s medborgare och tredjelandsmedborgare kan leva sida vid sida på ett positivt sätt som vi kommer att lyckas förstärka de bästa delarna av vårt samhälle.
EU: s framtid kräver slutligen en politik som främjar säkerhet och fred.
Den internationella visionen av EU, som vilar på rättssäkerhet, förtroende och ett multilateralt system, skapar förväntningar och förhoppningar världen över.
EU kommer dock bara att kunna påverka den internationella situationen om det står enat.
Om vi agerar på egen hand blir vi utlämnade till händelser som vi inte kan påverka, händelser som hotar freden och säkerheten i Europa.
I enlighet med denna strategi har Europaparlamentet länge verkat för att EU skall få en gemensam representation i FN.
I den resolution som antogs i juni, liksom i resolutionen från januari 2004, slås det fast att en gemensam plats för EU i FN: s säkerhetsråd är det mål som EU måste ställa upp för sig självt.
Denna klarsynthet hedrar Europaparlamentet.
Medvetenheten om våra gemensamma rötter och våra gemensamma historiska minnen av goda och dåliga tider vittnar om ett högre intresse på EU-nivå, där nationella intressen förenas och skyddas från de våldsamheter som hemsökt oss tidigare och där de upphöjs i en gemensam vision av våra förbindelser med världen.
Det utvidgade EU har nu snuddat vid gränserna för sin kulturella och historiska identitet.
Även om de geografiska förutsättningarna inte tillåter att EU: s gränser fastställs med säkerhet är det gemensamma område med principer, värderingar och bestämmelser som EU förespråkar i dag fullt tydligt.
EU: s utvidgning var en historisk plikt gentemot dem som såg EU-anslutningen som en garanti för återvunnen frihet, efter närmare ett halvt århundrades väntan.
Vi förväntar oss att de nya medlemsstaterna, som har rätt att ingå i en union som står effektiv och enad också i förhållande till dem, kommer att ge ett konstruktivt och entusiastiskt bidrag, och det har vi redan sett prov på.
Det utvidgade EU kommer att gå vidare som en enad union.
Just för att den har utvidgats kommer dock unionen i högre grad än tidigare att kräva framsynta åtgärder som visar den riktning man måste följa för att kunna nå en enad union.
Mina damer och herrar!
Det är Europaparlamentets plikt att åter skapa en allmän medvetenhet om Europeiska unionen hos folket.
Det är ert ansvar att tillgodose medborgarnas krav på ännu mer demokrati, öppenhet och gott styre.
Ända sedan den 14 februari 1984, då Europaparlamentet lade fram Altiero Spinellis utkast till konstitution för Europa, har parlamentet upprepade gånger krävt att få större inflytande vid ändringar av fördragen.
Nu har den mest representativa av EU: s institutioner ett historiskt ansvar för att inte slösa bort arvet efter EU: s grundare och se till att betänketiden angående konstitutionen inte utnyttjas.
I själva slutsatserna från Europeiska rådets möte den 16 – 17 juni uppmuntras till debatt i syfte att väcka intresse och uppmana EU: s institutioner att bidra till detta.
Herr talman, mina damer och herrar!
För länge sedan, när jag var universitetsstuderande i Italien och Tyskland, fick jag möjlighet att med egna ögon se omfattningen av den dårskap med vilken länder i Europa under andra världskriget inledde slakten av en hel generation.
Därför reagerar jag med oro så snart den europeiska integrationsprocessen stannar upp eller drabbas av en kris.
Jag hoppas dock att ni i mina ord har spårat en lugn tillförsikt inför framtiden.
Halvvägs in i det förra århundradet lade stora och visa män grunden för ett byggnadsverk som inte kan förstöras, men vi måste vara dess väktare och se till att de yngre generationerna varnas för nya faror.
Inom en inte alltför avlägsen framtid kommer jag att avgå som Italiens president.
För sex år sedan, efter att jag hade svurit presidenteden, avslutade jag mitt anförande inför det italienska parlamentet med ett åtagande i vilket jag välkomnade och bekräftade mitt engagemang för Italien och Europeiska unionen, ett åtagande som jag anser att jag har förblivit trogen under de senaste åren, som i hög grad präglats av historia och omvälvningar.
Det är ett åtagande som jag med glädje upprepar för er nu.
Länge leve Europa, länge leve Europeiska unionen!
