# ID: svediakorp-gov457748
# author: Johannes Blokland (IND/DEM ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-07-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 339
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Vi behandlar ett förslag om patenterbarhet för datorrelaterade uppfinningar för att den rådande praxisen inte är tillfredsställande.
Meningsskiljaktigheter om huruvida programvara är patenterbar eller inte gör den rättsliga ramen tvetydig, så den logiska vägen framåt verkar alltså vara att införa ny lagstiftning på detta område.
Frågan återstår om den gemensamma ståndpunkten ger en väl avvägd lösning som är lämplig för både stora och små företag.
Det är olyckligt att till och med experter har misslyckats med att fastställa om detta direktiv kommer att främja innovation i små och medelstora företag, eller om det i själva verket kommer att hindra dem och hämma innovationen.
Det har visat sig vara omöjligt att få bort rädslan för oönskade konsekvenser bland små företag, för vilka de följande tre aspekterna är av yttersta vikt.
Den första är tillgången till patenttillämpningar.
Kostnaderna i samband med att erhålla ett patent är avskräckande, och här erbjuder direktivet inga lösningar.
Den andra aspekten är i vilken utsträckning små och medelstora företag kan skydda sig själva när de väl har fått ett patent.
Är det praktiskt möjligt för dem att ständigt övervaka om ett annat företag gör intrång på deras patent?
De har dessutom inte de personella eller ekonomiska resurser som krävs för att skydda sig mot anklagelser om intrång på andra företags patent.
Direktivet i denna lydelse innebär en risk för an avsevärd mängd stämningsprocesser i samband med datorrelaterade uppfinningar.
För det tredje har vi problemet med höga licensavgifter när små företag använder programvara som utvecklats av patentinnehavare.
Det är dessutom oklart vilka effekter direktivet skulle få på användningen och utvecklingen av fri programvara.
Trots att kammaren har lagt fram ändringsförslag i ett försök att ta itu med de berörda områdena, har dessa fått ett svagt gensvar från rådet.
Eftersom den gemensamma ståndpunkten i sin nuvarande lydelse inte är övertygande och rådet verkar ovilligt att ändra inriktning igen, bör den gemensamma ståndpunkten avvisas.
