# ID: svediakorp-gov457658
# author: Wolf Klinz, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-07-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 472
# sentences: 15
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. Herr Trichet, kommissionsledamot Almunia, mina damer och herrar!
Eurons och Europeiska centralbankens historia är utan tvekan en framgångshistoria.
Trots politiska omvälvningar har euron visat sig vara rätt stabil, den blir alltmer en viktig reservvaluta och som vi har hört är EU: s nya medlemsstater angelägna om att införa den snarast möjligt.
ECB: s arbete har inte precis underlättats av olika ekonomiska utvecklingar i euroområdet och politiska påtryckningar, men trots det har den alltsedan starten behållit sitt oberoende och handlat på ett professionellt sätt.
Jag vill uppmuntra Europeiska centralbanken att hålla fast vid sin strävan efter oberoende och fortsätta att se bevarandet av eurons stabilitet som sin främsta uppgift.
Som ni ser finns det här en djup klyfta mellan grupperna i kammaren, och Manuel António dos Santos och jag är inte av samma åsikt.
En anledning till varför ECB: s arbetsförhållanden är problematiska är att reformen av stabilitetspakten till stor del medförde att den andra pelaren i eurons stabilitet avskaffades, vilket lämnade ECB med huvudansvaret för valutastabiliteten.
Parlamentet har föreslagit olika sätt att i praktiken förbättra genomförandet av reformen, vilka rådet har förbisett och därmed visat att även om finansministrarna kanske inte ser försvagandet av pakten som något önskvärt så går de i varje fall inte med på det med en viss grad av samtycke.
Varför det är så förklaras inte minst av att de stora länderna i euroområdet – Tyskland, Frankrike och Italien – har brutit mot bestämmelserna i pakten i flera år utan att ha ställts till svars.
Tyskland kommer inte att kunna uppfylla paktens krav under de närmaste två åren och definitivt inte i år.
Som vi just har hört bröt Italien mot pakten så tidigt som 2003, och även där behöver man ytterligare två år för att komma till rätta.
Låt mig avslutningsvis säga att ECB: s direktion bör utnyttja den möjlighet som ges i artikel 10 i dess stadgar, dvs. att fatta beslut genom enkel majoritet hellre än att till varje pris försöka nå samstämmighet.
Samstämmighet representerar ofta inte mer än minsta gemensamma nämnare, och ECB borde inte nöja sig med det.
Jag kan mycket väl förstå att ECB i en tid med stora politiska påtryckningar, som det är nu, ogärna offentliggör protokoll, för att inte tala om dokument som visar vem som röstade för vad, men jag hoppas att den dagen kommer då protokoll kan offentliggöras tillsammans med indikationer om vart rösterna gick.
Sist men inte minst skulle jag skriva under på det som Kurt Joachim Lauk sade om att ni bör följa den amerikanska centralbankens exempel och publicera en som innehåller en detaljerad analys av hur ekonomierna i enskilda länder utvecklas.
