# ID: svediakorp-gov457657
# author: Manuel António dos Santos, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-07-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 660
# sentences: 21
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Jag skall givetvis enbart koncentrera mig på Laukbetänkandet, även om jag anser att båda kan diskuteras samtidigt.
Jag börjar med att berömma er, herr Trichet, för den ytterst höga kvaliteten på er rapport och det sätt på vilket informationen har lagts fram, helt i linje med föredragandens inlägg.
Jag skulle ändå vilja säga till parlamentet att detta i ärlighetens namn inte är vitsen med debatten.
Det som parlamentet skall anta eller förkasta är Laukbetänkandet, och vi måste därför enbart uttrycka våra åsikter om detta.
Det är höjt över alla tvivel att Europeiska centralbankens (ECB) främsta mål, enligt vad som anges i gällande fördrag, är att vidmakthålla prisstabiliteten.
Vi vet däremot alla att inom de gällande fördragens räckvidd har den monetära myndigheten också ansvar för att främja den ekonomiska tillväxten, stödja skapandet av sysselsättning och höja den inhemska efterfrågan.
Föredraganden har nästan uteslutande koncentrerat sig på bankens huvudsakliga mål att behålla prisstabiliteten och därmed överskattat dess betydelse; han har också i onödan och till leda försökt hamra in parlamentets ståndpunkt i fråga om de senaste ändringarna av stabilitets- och tillväxtpakten.
Därigenom har han enligt min åsikt försatt sig i en svår och isolerad ställning, en ställning som vi uppenbart inte kan stödja.
Under debatten i utskottet försökte socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet att mildra dessa brister, men olyckligtvis kunde inte våra synpunkter antas på grund av den blockbildning som uppstod vid omröstningen.
Vi hoppas därför – i motsats till vad föredraganden uppmanade oss till – kunna korrigera dessa misstag här i kammaren.
Det är när allt kommer omkring ingen vits att betona synpunkter som må vara berättigade med utgångspunkt från ett endimensionellt ekonomiskt tänkande, men som inte betyder något för medborgarna och som sticker i ögonen på de företag som möter vardagens verklighet.
Den nuvarande krisen inom EU beror inte enbart, eller ens huvudsakligen, på någon institutionell kris.
Utan något som helst tvivel är detta en kris för en politik som inte visat sig kunna lösa människors verkliga problem och som inte på ett hållbart sätt kan främja ekonomisk tillväxt eller skapa högkvalitativa arbetstillfällen.
Den ständiga visan om att ekonomiska och sociala framgångar bara kan nås genom strukturreformer börjar alltmer likna tom retorik.
Detta beror för det första på att strukturreformer kostar pengar i relation till antalet personer, vilket innebär att utgifterna måste betalas ut innan några fördelar kan noteras.
För det andra beror det på att de nationella offentliga finansernas karaktär betyder att benägenheten till offentliga investeringar, framför allt den mest osynliga formen av offentliga investeringar som det på kort sikt är svårt att få partiernas stöd för, i allt högre utsträckning har minskat.
Och för det tredje beror det på den restriktiva och fläckvist införda politiken med budgetkonsolidering som blockerar alla former av insatser som är strikt inriktade på detta reformområde, vilket, mot bakgrund av områdets avgörande betydelse, otvivelaktigt befinner sig i ett olämpligt tillstånd.
Att såsom föredraganden – som därmed sällar sig till de mest hårdföra kritikerna av dessa ändringar – kritisera de mindre ändringar av pakten som rådet har gjort, betyder att man förbigår de större sammanhangen i Europa och EU: s ekonomiska och sociala problem.
Det är uppenbart att ECB: s verksamhet måste ses mot bakgrund av att det saknas en modell för europeisk ledning; en sådan ledning är något positivt, men utgör inte ämnet för diskussionen.
Kurt Joachim Lauk fäster stor vikt vid detta – och det är verkligen något vi också kan tänka på – men det jag åsyftar är det konservativa ställningstagandet som jag omöjligen kan ansluta mig till.
Jag ber därför parlamentet, herr talman, mina damer och herrar, att ni rättar till några av de brister som finns i Laukbetänkandet.
