# ID: svediakorp-gov457655
# author: Joaquín Almunia, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-07-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 987
# sentences: 31
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
Herr talman!
Först skulle jag vilja lyckönska de båda föredragandena, Kurt Joachim Lauk och Jules Maaten, för deras utmärkta arbete med sina respektive betänkanden.
Jag anser att det är ett klokt beslut av parlamentet att diskutera dem gemensamt i eftermiddag, eftersom det tydligt framgår att eurons läge i dag och dess framtid är nära knutet till Europeiska centralbankens verksamhet och korrekta beslut.
Både euron och centralbanken har utsatts för angrepp de senaste veckorna.
Den kritik som framförts i den offentliga debatten har varit logisk och konstruktiv.
Om angreppen bygger på avsaknad av argument eller demagogi måste vi besvara dem.
Jag anser att denna debatt utgör ett bra tillfälle att bemöta en del av den grundlösa kritik som de senaste veckorna riktats mot den gemensamma valutan och Europeiska centralbanken.
I likhet med vad som framgår av Maatenbetänkandet skulle jag vilja börja med att än en gång poängtera fördelarna med euron och de positiva aspekterna av den gemensamma valutan efter det att den infördes: den har gett oss stabilitet i stället för eventuell monetär oro och kris liknande vad vi tidigare har upplevt; den har gett oss prisstabilitet, till stor del tack vare att Europeiska centralbanken har drivit en korrekt valutapolitik.
Tack vare denna stabilitet har euron gett oss låga räntor och skydd mot risker vi inte kan förutsätta att vi har lämnat bakom oss.
Euron ger oss möjlighet att hantera sådana risker vi utsattes för tidigare, men vi får inte glömma att dessa risker kan uppstå igen om vi inte upprätthåller tilltron till och trovärdigheten för vår valuta och vår ekonomiska och monetära union.
Det har sagts att en del av kritiken från nej-lägret i samband med folkomröstningarna i Frankrike och Nederländerna behandlade Bryssel som ett slags syndabock.
De avsåg att kritisera inslag i världsläget eller sina respektive nationella regeringars strategier, men riktade i stället kritiken mot Bryssel.
Jag har fått intrycket att samma sak håller på att hända med euron och penningpolitiken.
Den låga tillväxten i den europeiska ekonomin är inte ett problem som har orsakats av den gemensamma valutan eller av penningpolitiken: den är i grunden ett problem som beror på bristande strukturella reformer, avsaknad av dynamik, flexibilitet och förmåga hos de europeiska ekonomierna att anpassa sig till en globaliserad värld där de ekonomiska gränserna sedan en tid tillbaka inte har samma innebörd som för hundra år sedan.
Om vi skall kunna föreslå våra medborgare rätt ekonomisk politik med strategier för framsteg, tillväxt, välfärd och sysselsättning kan vi inte hänge oss åt nostalgiska återblickar eller hålla fast vid fel motståndare.
Det förflutna kommer inte tillbaka, och euron eller penningpolitiken är inte vår motståndare.
Vid denna svåra tidpunkt för Europeiska unionen måste vi därför i både ekonomiskt och politiskt hänseende ta ett särskilt ansvar för att fatta rätt beslut.
Som jag vid många tillfällen har framhållit både inom och utom parlamentet anser jag att reformen av stabilitets- och tillväxtpakten, som har ett betydande stöd från parlamentet, är ett korrekt beslut som börjar tillämpas strikt, vilket även ordförande Jean-Claude Trichet nyss efterlyste.
Nästa vecka kommer vi i Ekofinrådet att debattera de förslag till rekommendationer som kommissionen för några dagar sedan antog beträffande Italien.
De närmaste veckorna kommer vi att debattera Portugal och före årets utgång ytterligare andra länder: några av unionens grundarländer, men även några av dess nya medlemsländer.
Dessa bestämmelser måste tillämpas med trovärdighet och energi, men också på ett logiskt sätt så att vi inte ger stöd för argumenten från de människor som vill ställa den ekonomiska stabiliteten och budgetdisciplinen emot den ekonomiska tillväxten och skapandet av sysselsättning med argumentet att de inte är förenliga.
De är fullt förenliga.
Efter reformen innebär den nuvarande stabilitets- och tillväxtpakten att denna förenlighet får praktiska konsekvenser i form av de beslut som antas av kommissionen och rådet.
Såsom ordförande Trichet nyss påpekade, och som även framgår av betänkandet, måste vi stärka dialogen mellan Europeiska centralbanken, vars oberoende måste vidmakthållas, och kommissionen och rådet samt, i synnerhet, med eurogruppen.
Jag har förmånen att kunna observera den viktiga dialog som varje månad förs inom eurogruppen, mellan Europeiska centralbankens ordförande och euroområdets finansministrar.
Vi måste ta itu med en mycket viktig fråga som jag gärna avslutar mitt inlägg med utvidgningen av euroområdet till de nya medlemsstaterna som de närmaste åren kommer att ha uppnått en position där de kan ansluta sig till de nuvarande tolv medlemsländerna med ett strikt och samtidigt brett synsätt.
De närmaste månaderna måste vi strikt, ärligt och med en fullständig dialog med de berörda länderna analysera huruvida Estland, Litauen och Slovenien – de tre första utvidgningsländerna som anslöt sig till växelkursmekanismen 2004 – nästa år uppfyller alla de villkor som anges i fördraget för att kunna anslutas till euroområdet, vilket ländernas myndigheter önskar.
I detta hänseende, alltså vad gäller information om euron, skulle jag vilja informera parlamentet att jag de senaste månaderna har inlett ett besöksprogram som kommer att fortsätta de närmaste månaderna och fram till årsskiftet och som omfattar alla de nya medlemsstaterna.
Vid besöken skall vi ingående diskutera med myndigheterna, både regeringar och centralbankernas ordförande, i vilken grad de är redo att ansluta sig till euroområdet när tiden är inne.
Vi har lärt oss mycket sedan 90-talet: vi kan och vi måste förmedla denna erfarenhet till myndigheterna i de länder som så småningom kommer att ingå i euroområdet, och vi kan använda dessa gradvisa utvidgningar av euroområdet till att förklara för samtliga EU-medborgare, i nya och gamla medlemsländer, vilka stora fördelar euron innebär och samtidigt undanröja några av de felaktiga påståenden som framförts om vår gemensamma valuta.
