# ID: svediakorp-gov457652
# author: Kurt Joachim Lauk (PPE-DE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-07-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 802
# sentences: 34
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. Herr talman!
Jag skulle vilja framföra några kommentarer till Europeiska centralbankens årsrapport.
Jag borde kanske börja med det allmänna omdömet att rapporten är trevligt presenterad och läsvärd.
Det är särskilt tilltalande att olika avsnitt är tydligt åtskilda från varandra och att komplicerade finansiella frågor behandlas på ett lättillgängligt språk.
Tack vare detta har ämnet en möjlighet att nå en bredare publik.
Om jag sedan övergår till rapportens innehåll vill jag inleda med att konstatera – och jag är glad över att ECB: s ordförande finns på plats för att höra detta – att banken som helhet har verkat under ett svårt år men agerat med stort skarpsinne.
Första halvåret fanns det tecken på att tillväxten var dämpad och att en inflation kunde förväntas på medellång och längre sikt, medan andra halvåret uppvisade en motsatt utveckling.
Efter första halvåret hade ECB generellt sett lyckats stå emot frestelsen att höja räntorna för att i stället hålla dem på en stabil nivå.
Under förra året upplevde vi inte bara prisstabilitet: året var också ett av tio när den globala ekonomin växte med i genomsnitt 3,7 procent.
Det enda tråkiga är att Europa har avskärmat sig från denna tillväxt.
Såsom centralbanken själv påpekar beror inte minst den svaga ekonomiska tillväxten på medlemsstaternas oförmåga att genomföra nödvändiga strukturreformer, och kan därför inte skyllas på ECB, som tvärtom påpekar att medlemsstaterna måste ta större ansvar i detta hänseende.
Därför är det mycket viktigt att notera att centralbanken i själva verket själv har avgett ett antal korta, men tydliga och relevanta uttalanden om reformen av stabilitets- och tillväxtpakten.
Debatten i den frågan har avslutats, och vi behöver inte återuppliva den i dag, men vi borde vara väl medvetna om konsekvenserna.
Till följd av den nya överenskommelsen har kriterierna förlorat sin stringens, och detta försvagar ECB.
Som en konsekvens av att ansvaret för stabiliteten har återgått till medlemsstaterna har bankens uppdrag försvårats på framför allt tre områden: det har blivit oerhört mycket svårare att vidmakthålla disciplinen i medlemsstaterna, för det första i fråga om de nationella budgetarnas storlek, för det andra i fråga om hur statens funktioner och utgifter skall organiseras och för det tredje i fråga om skatteintäkternas struktur.
Detta innebär att när stabilitets- och tillväxtpakten nu tillämpas mindre strikt har medlemsstaterna lyckats åternationalisera ansvaret och därmed, i realiteten, gjort det svårare för banken att fullfölja sitt uppdrag.
ECB förespråkar att preventionsmekanismen skall tillämpas.
Detta är verkligen en anklagelse mot medlemsstaterna för att de under de goda åren inte hade förmågan att stärka preventionsmekanismen.
Nu är detta av högsta vikt.
Banken förespråkar visserligen detta, men varnar samtidigt för att paktens korrigerande dimension har försvagats.
Därför måste vi i dag ta upp problemen kring utvidgningen.
ECB garanterade att integreringen av de tio nya medlemsstaterna skulle löpa friktionsfritt.
Estland, Litauen och Slovenien har deltagit i den europeiska växelkursmekanismen sedan den 28 juni 2004 och följdes den 2 maj 2005 av Lettland, Malta och Cypern.
Ett uttryckligt krav som vi ställer på ECB är att oavsett reformen av stabilitets- och tillväxtpakten skall Maastrichtkriterierna även fortsättningsvis tillämpas utan ändringar när länder i framtiden ansluter sig till den gemensamma valutan, och det får inte tillåtas några eftergifter när kriterierna åberopas.
När länder i framtiden ansluter sig till den gemensamma valutan måste den situation vi upplevde med Grekland och dess statistik undvikas.
Vårt sista krav på ECB är att dess informationspolitik, som i allmänhet är god, förbättras ytterligare – det finns nämligen utrymme för förbättringar.
Vi välkomnar publiceringen av statistisk information och att den kommer allt oftare.
Dialogen med banken är bra, även om man i all stillhet ändå kan erkänna att det finns gott om utrymme för förbättringar och att den mycket väl skulle kunna föras mer regelbundet.
Vi uppmanar dock banken att följa exemplet från Förenta staternas centralbank och i framtiden publicera något i linje med dess.
Låt mig avslutningsvis konstatera att ECB förra året tog ett stort kliv mot att hantera utbetalningar och ställa säkerheter.
Target II-systemet är installerat och har tagits i drift och underlättar automatiserade höghastighetsöverföringar av medel i realtid över Europa och banar därmed väg för allmänna betalningar i realtid i centralbankens valuta.
Detta skulle i sin tur kunna bana väg för möjligheten att införa ett gemensamt system i Europa, i stället för dagens lapptäcke.
ECB har visat mod när banken vidtagit nödvändiga åtgärder i detta syfte.
Betänkandet talar för sig själv, så jag ber att det antas i dess nuvarande form och att de ändringsförslag som har lagts fram förkastas.
